GALVANISM gal1vanis4m, r. (m. Dalin(1852)); best. -en.
Ordformer
(förr äv. skrivet galvanisme)
Etymologi
[liksom d. galvanisme efter t. galvanismus (FAHumboldt (1795) i Neues Journal der Physik 3: 170; motsv. ord dock möjl. tidigare användt av AVolta); jfr eng. galvanism, fr. galvanisme; till stammen i GALVANISK]
(numera knappast br.) fys. galvanisk elektricitet (se GALVANISK 1 a); förr äv. om animal elektricitet. VetHLäk. VI. 1: 54(1798). Detta namn (dvs. ”djurelektricitet”), som förste upfinnaren gifvit, aflades efter hand, och man kallade .. (fenomenet) i stället efter honom Galvanism. Berzelius Galv. 18(1802). 2NF(1908; med hänv. till galvanisk elektricitet). — bildl. (†) Med känslor af galvanism. Sturzen-Becker 5: 178(1862).
