publicerad: 1928
GAMMALDAGS gam3al~dak2s, äv. (i sht vid vårdat uttal) ~da2gs, adj. oböjl. o. adv. (-dagse, sg. best. Hansson NVis. 69 (1907)).
Ordformer
(gamla dags Mört Weidler 1 (1727; måhända att fatta som två ord). gamle- 1766—1818. gammal- 1733 osv. gammel- 1734—1843)
Etymologi
[jfr d. gammeldags, ävensom eng. old-day i attributiv anv. Ordet torde vara en attributivt brukad gen. av GAMLE-DAGAR; jfr GODDAGAR : GODDAGSPILT]
1) (†) som levde i gamla dagar, gammal (se d. o. 8, 9), forntida, forntidens. De gamla dags världzlige vise i Grekeland. Mört Weidler 1 (1727; måhända två ord). HSH 3: 39 (c. 1750).
2) som utmärker l. var bruklig i gamla tider; om person: som hyllar o. i sitt uppträdande ger uttryck åt sin förkärlek för gamla tider, som liknar l. påminner om dem som levde i gamla tider; forntida, ålderdomlig. Gammeldags ära och redlighet (osv.). HSH 7: 192 (c. 1750). Den redlige gammeldags Herren Gr(eve) Gustaf Bonde. Därs. 291. Godsen sköttes efter gammaldags sed. Carlson Hist. 2: 34 (1856). En gammaldags lärd, stilla och försynt samt af en oskrymtad fromhet. HSchück (1904) hos Tegnér VSkr. 1: III. Hälsningarna till höger och vänster voro gammaldags sirliga. Bergman JoH 219 (1926). — särsk.
a) om dräkt, slöjd- l. konstalster o. d.: som gm sitt utseende röjer hög ålder; som är utarbetad i l. gjord efter gammalt mönster; antik; äv. om stil, mönster o. d. Hela möbleringen är hållen i gammaldags stil. (Min man) skiänkte .. mig en .. kammar, der ingen kunde se väggarne för en quantité gammaldags silfver. Dalin Arg. 1: 283 (1754); möjl. till b. Lakan och örngått med gammaldags hålsöm. IndUtstMalmö 1896, s. 75.
b) (numera mindre br. utom i Finl.) övergående i bet.: gammalmodig, urmodig, föråldrad. Dalin Arg. 2: 135 (1734, 1754). Tegnér (WB) 5: 374 (1825). Men skada, taflan är gammaldags / Till hela tonen så väl som färgen. Bååth GrStig. 166 (1889).
3) [bet. måhända utvecklad ur bet.: urmodig (se 2 b)] (†) gammal o. uttjänt, gammal o. utlevad. En gammaldags atlet ej bör / Sin vanmakt fram på fältet våga. Wallin Vitt. 2: 266 (1806). Andersson GrDram. 238 (1885, 1910).
Ssgr (till 2. — Anm. I allm. torde skrivning o. uttal som två ord föredragas): GAMMALDAGS-DRÄKT. från forna tider härstammande dräkt; gammalmodig dräkt. Bergklint AfhKläd. 15 (1773). SDS 1901, nr 147, s. 2. —
-MÖBEL. möbel (äv. möblemang) i gammal stil, antik möbel; gammalmodig möbel (resp. möblemang). SDS 1894, nr 413, s. 3. Forssman Aftonl. 12: 135 (1904). —
-SÄTT. Bremer Sysk. 1: 249 (1848). Här gick allt till på gammaldagssätt. Böttiger 6: 27 (c. 1875). —
-VIS, sbst. i uttr. på gammaldagsvis, på gammalt sätt. Lind (1749). Bönderna voro i allmänhet ej skrifkunniga, utan man hjälpte sig på gammaldagsvis med (karvstockar). LD 1910, nr 299 B, s. 2. —
Avledn.: GAMMALDAGSAKTIG, adj. ngt ålderdomlig. Detta styfva gammaldags-aktiga ”jag har den äran!”. Almqvist AMay 46 (1838).
Spoiler title
Spoiler content