SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1928  
GAMMAN gam3an2, r. (m. Weste (1807); f. Lind (1749), Dalin (1852), LoW (1911); m. l. f. (l. r.) SvFolkv. 1: 195, PolitVis. 190 (1581), Thorild 3: 14 (1791)) ((†) n. Thorild 2: 127 (1784), Lindfors (1815)); best. =.
Ordformer
(gam- Ps. 1536, s. 90, Browallius PVetA 1747, s. 27 (arkaiserande); gamm- SvFolkv. 1: 195, osv. — -a (-e) Holof. 3 (c. 1580), HB 1: 114 (1629))
Etymologi
[fsv. gaman (gamman, gammen), n., motsv. d. gammen, nor. dial. gaman, gama, isl., fsax., fht. gaman, feng. gamen (varav eng. game, se GEM, sbst.2); besläktat med GAMSA; av en ieur. rot ghem, röra sig häftigt; jfr GAMMAS, under avledn. nedan. — Formen utan n beror antingen på n-bortfall i vissa dial. l. på att n uppfattats som best. art.]
Anm. Hof Skrifs. 233 (1753), Sahlstedt (1773) angiva ordet som föråldrat. Äv. Ihre (1769) säger att det ”börjar bliva föråldrat”. Ordet har emellertid haft ett starkt stöd av sin förekomst i bibeln o. särsk. i åtskilliga av de populäraste psalmerna. Under 1800-talet hava äv. puristiska skäl bidragit till ordets användande.
1) (numera i allm. med en viss arkaistisk anstrykning, mindre br.) glädje, fröjd, lust; ofta ss. andra led i sammanställning med ord av samma l. motsatt bet., ss. fröjd, glädje, lust, nöd, sorg, oftast i uttr. (med) fröjd och gamman; numera nästan alltid om glädje i ett muntert samkväm l. bland goda vänner; stundom med rent verbal bet.: glammande, jubel. SvFolkv. 1: 195. (Vi) prijse wor gud med gammen. Ps. 1536, s. 44. Medh lust och gamman. Visb. 1: 117 (c. 1620). Medh hiertans frögd och gamman. Ps. 1695, 305: 1. Bellman 5: 62 (1772). Gudaskaran i al gamman, / Efter slutadt Lottospel, / Satt en kulen qväll tilsamman. Lenngren (SVS) 2: 198 (1797). Skämt och gamman / Ånyo rår. Bååth GrStig. 107 (1889). Andra försökte (hoppa upp på bordet) och misslyckades — till allmän gamman. Nilsson FestdVard. 45 (1925). — jfr: MÅLTIDS-, MÄNNISKO-, SEGER-, SJÄLA-, ÖGON-GAMMAN. — särsk.
a) (numera knappast br.) övergående i bet.: förlustelse, förströelse; äv. konkretare: skämt, tidsfördriv. Browallius PVetA 1747, s. 27 (arkaiserande). (Det löjliga) är blott en dårarnes högtid: blott ett gamman gjordt åt Vitterhetens tölpar. Thorild 3: 67 (1791). Bland moln du har din gamman. Heidenstam NDikt. 143 (1915).
b) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. dan. o. isl.] (†) skämt, gyckel; motsatt: allvar. (Gud) roopte fast, badh tigh komma, men tu hölt thet för hans gammen. Ps. 1572, Andel. wijs. s. A 6 a.
2) [jfr fsv. iak bedher idher alla mz gamman .. i sägen alle Amen] (†) i uttr. med (all) gamman, uppriktigt, ivrigt; i sanning, förvisso? Holof. 15 (c. 1580). The bodhe Konungen medh gammen, / The motte fåå skep och godz igen. Hund E14 21 (1605). Gudh först och sidst, wår hielp är wist, / I Jesu medh all gamman. Ps. 1695, 238: 8.
Avledn.: GAMMAS, v. [jfr nor. gama seg, roa sig, nor. dial. gamast, skämta. Enl. Torp är gaman (se GAMMAN) bildat av detta v.] (knappast br.) skämta. Här dansa de och gammas tillsammans. SvD(L) 1911, nr 48, s. 10.
Spoiler title
Spoiler content