GAMSA gam3sa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr GAMS, sbst.1
Etymologi
[sv. dial. gamsa, motsv. nor. gamsa, skämta (i sht dumt); s-avledn. till stammen i GAMMAN.Jfr isl. gemsa]
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) prata nonsens, babbla; vara självsvåldig i ord l. gärning, skoja, ”rasa”. (I stället för att trösta bedrövade samveten med Guds nåd i Kristus) gamssar man medh orden och tencker annorstädz. AAAngermannus VtlDan. 607(1592). (En flicka) Som alt för fritt och dierft med vnga karlar gamsar. Kolmodin QvSp. 1: 122(1732). Sahlstedt(1773). Atterbom Minnest. 2: 89(1847). Lundell(1893).
