GAMS gam4s, sbst.1, n. (Kolmodin osv.) ((†) m. l. f. Murenius); best. -et.
Etymologi
[sv. dial. gams; jfr nor. dial. gams, n., dumt, självsvåldigt gyckel, gams, m., dum pratmakare, d. dial. gams, rå o. elak person. Sannol. vbalsbst. till GAMSA]
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) ystert o. självsvåldigt beteende i ord l. gärning, självsvåld, ras. Murenius VP 11 (1637). Ther var et sådant gams och skratt och gas och flas. Kolmodin QvSp. 1: 150 (1732). Lundell (1893).
