SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1928  
GANGRÄN, äv. GANGREN gaŋgrä4n (ganngrä´n Dalin), r., äv. n. (m. Dalin (1852), Sundén (1885); f. WoJ (1891); n. FörhLäkS 1886, s. 200. LbInternMed. 2: 358 (1916)); best. -en, vard. utom i södra Sv. äv. =, ss. n. -et; pl. -er, ss. n. äv. =.
Ordformer
(tidigast anträffat i lat. form (se 1). — -gren (-grene) 1771 osv. -grän (-græn) VetAH 1755, s. 154 osv.)
Etymologi
[jfr t. gangräne, fr. gangrène; av lat. gangræna, av gr. γάγγραινα, kräftartad svulst, möjl. till gr. γράω, äta, gnaga (jfr KRÅS)]
1) (†) kräftartad, sönderfallande svulst. (Kataplasmerna) draghe .. Förgifften tilhope, At thet som een gangrena eller ruttit kött vthfalla moste. Berchelt PestOrs. H 3 a (1589).
2) i sht med. vävnadsdöd i större omfattning, brand; i sht om s. k. fuktig brand. Crusenstolpe Tess. 4: 240 (i handl. fr. 1714). (Det inklämda bråcket började) blifva mer och mer mörkrödt och början til gangraen var tydelig. VetAH 1809, s. 37. Ett fall af .. symmetriskt gangrän i extremiteterna. FörhLäkS 1886, s. 200. Senil gangrän. Wide MedGymn. 191 (1896). LbInternMed. 2: 358 (1916).
Avledn. (med., till 2): GANGRENERA, v. (-gren- VetAH osv. -grän- (-græn-) CollMedP, TLäk.) [jfr t. gangrenieren, intr., fr. gangrener, tr.]
1) intr., ngn enstaka gg refl.: angripas av brand, bliva brandig, slå sig till brand; ofta i p. pf. med adjektivisk bet.: angripen av brand, brandig. Under curen begynte stumpen på nyo att gangrænera. CollMedP 11/10 1704. TLäk. 1832, s. 42. WoJ (1891).
2) (†) tr., om sjukdom: förstöra l. fördärva gm brand. HdlCollMed. 13/12 1742. (Att diarrén) ej får taga öfverhand och gangrenera tarmarna. VetAH 1758, s. 52. Frey 1846, s. 12. särsk. [jfr motsv. anv. i fr.] bildl. Almqvist Kärlek 6 (1816). En olycksalig ande har angripit snart sagt hela Europa, och gangrenerat alla, men i synnerhet de unga. Dens. Amor. 70 (1839). —
GANGRENISERAD, p. adj. [jfr eng. gangrenize, v.] (†) gangrenös. Och fans inga (patienter) som Gangrænizerade woro, uthan de som een tå eller 2 hadhe skadt. HdlCollMed. 19/8 1684. —
GANGRENÖS, adj. (-gren- VeckoskrLäk. osv. -grän- (-græn-) Linné, LbInternMed. 2: 1181 (1918)) [jfr t. gangränös, fr. gangreneux] angripen av brand; brandartad, brandig. Linné Skr. 5: 94 (1732). Svarta, gangrenösa fläckar. VeckoskrLäk. 1: 205 (1781). Denna gangrenösa inflammation. TLäk. 1833, s. 98. 2NF 30: 758 (1920).
Spoiler title
Spoiler content