SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1928  
GAPER ga4per, m.; best. -n; förr äv. GAP, sbst.3, m.
Ordformer
(ga(a)p 16371746. gaper 17121924)
Etymologi
[till GAPA, v.]
(vard., numera bl., föga br., ss. skymfligt tillmäle) till GAPA, v. 7: gaphals; förr äv.: skvallerbytta. Murenius VP 8 (1637). Spegel 54 (1712). En .. oförskämd gap. Knöppel Blindeb. 31 (1746). Tycker han det, gaper? Börjesson Solen 49 (1856). Östergren (1924; angivet ss. mindre vanl.).
Spoiler title
Spoiler content