SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1928  
GARA ga3ra2, förr äv. (i bet. 1) GÅRA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING, -UNG (†, OxBr. 11: 376 (1640)); -ARE (†, Rothof 607 (1762: Kåppargårare)).
Ordformer
(gar- 1640 osv. går- 17341893)
Etymologi
[till GAR; jfr d. gare, t. garen]
1) (numera föga br.) metall. till GAR 1: gm oxiderande smältning i flam- l. blästerugn befria (råkoppar, stundom rånickel) från föroreningar: raffinera. Linné Ungd. 2: 211 (1734). Garningen sker på tvänne sätt, .. det ena uti ugn, som i Tyskland kallas Spleis-ofen, och det andra på Garhärd eller Gargrufva. VetAH 1752, s. 242. 2UB 5: 458 (1902). jfr HAMMAR-, ÖVER-GARA, KOPPAR-, SMIDES-GARNING m. fl. — särsk. (†) allmännare: smälta koppar (i ”garhärd”)? En eedsvoren gåhrmakare .., som den gode kopparen medh den sämbre, när någon tvist derom fölle, genom en gahrung probera kunne. OxBr. 11: 376 (1640).
2) garv. till GAR 2: garva (hud l. del därav) fullt färdig. AHB 52: 12 (1871). Hudarne (bli) fullständigt garade efter 9 till 10 veckor. Hirsch LbGarfv. 199 (1898). — jfr EFTER-GARA.
3) tekn. till GAR 3: färdigbränna (lera). Gundberg Tegel 15 (1860).
Avledn. (till 1; †): GARNERA, v.1 [möjl. bildat till vbalsbst. GARNING] = GARA 1. Garnerat koppar. Rudbeckius MemQvot. 15 b (1621). OxBr. 5: 484 (1630). Rudbeckius MemPubl. 8 a (1637).
GÅRERI, n. (gorerij) = GAR-MAKERI 2. Linné (1733) hos Fries 2Linné 1: 129. jfr KOPPAR-GÅRERI.
Spoiler title