GASELL gasäl4, m. l. f. l. r.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr vanl. skrivet gaz-)
Etymologi
[ytterst av arab. ġazāl (nordafrik. arab. ġazēl); jfr t. o. fr. gazelle, sp. gacela]
benämning på små, smärta, för sina vackra ögon o. behagfulla rörelser bekanta, i Afrika o. mellersta Asien förekommande djur av det till antilopernas familj hörande släktet Gazella Licht., särsk. på arten Gazella dorcas Lin. Hasselquist Resa 26(1749). Svartz PVetA 1797, s. 50. Hon går så lätt som gasellen, / när skygt den smyger om kvällen / till skogarnas vattendrag. Lybeck Dikt. 1: 121(1890). — jfr BEZOAR-, GIRAFF-GASELL m. fl.
SAOB
