SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1908  
BEZOAR bes1ωa4r, äfv. bet1s- l. be1s-, äfv. -so- l. -så-, ngn gg 302 (be`zoar Weste; besoár Dalin), r. l. m., i bet. 2 stundom n. (Nisbeth Handelslex. (1867)); best. -en, äfv. -n; pl. -er ((†) = Kiöping Resa 64 (1667); pl. best. bezoarne Orrelius Köpm.-lex. 30 (1797)).
Ordformer
(bezoar Kiöping 64 (1667) osv. bets- Wallenius Project A 1 b (1682), Lind (1749: betsoarsten; under bezoarstein). betz- Bromell Bergart. 50 (1730: betzoars-stenar). bes- 2 NF 1: 1145 (1903: besoarantilop). -ard Möller (1745, 1755; under pierre de cerf), Pfeiffer (1837) m. fl.)
Etymologi
[jfr d., holl., t. o. eng. bezoar, fr. bézoard, nylat. bezoar (bezaar, bezahar, lapis bezoarticus), efter span. beza(a)r, port. bezuar, efter arab. bāzahr (i det västarab. uttalet bezahr), af pers. pādzahr, bezoar, eg. motgift, af pād-, mot, o. zahr, gift]
— jfr AP-, FÅR-, HJORT-, HÄST-, MULåSNE-, NÖT-, SVIN-BEZOAR m. fl.
1) stenliknande sjuklig bildning som ofta förekommer i matsmältningsorganen (l. urinvägarna) hos vissa djur, i sht i löpmagen hos vissa idisslare (se ssgrna), o. som uppstår gm aflagringar kring en kärna hvilken utgöres af ngn liten, främmande kropp (ett med maten nedsväljdt hårstrå o. d.); jfr BEZOAR-STEN. Osterländsk (af bezoarantilop l. bezoarbock), västerländsk (af lama l. vikunja), tysk (af stenget) bezoar. Twenne andre slags Bezoar (utom den bezoarsten som förskrifver sig från bezoarbocken), ett som finnes i Buken på Apinier, thet andra vthi Magan på Wilda Swijn. Kiöping Resa 65 (1667). Linné Syst. nat. 3 (1735). Denne Bezoar (dvs. den som förekommer hos hästar) formeras i magen. C. P. Thunberg i VetAH 39: 28 (1776, 1778). Ett slags intestinal-gyttringar, kallade Bezoarer, hade fordom i Europa, och äga ännu på vissa delar i Asien, ett ganska högt värde. Berzelius Kemi 6: 327 (1830). (Renhåren som förekomma i lapparnas mat synas) icke synnerligen besvära Lapparne, och, ehuru ett icke obetydligt antal sådane blifvit obducerade, finnes ännu icke antecknadt, att man i dem träffat bezoarer, hvilka äro vanliga hos renen. Düben Lappl. 148 (1873). (Klädapans) bezoar tjenar såsom läkemedel och talisman. Rebau Naturh. 1: 63 (1879).
2) (numera bl. i fråga om äldre l. utländska förh.) apot. apoteksvara som beredes af 1; jfr BEZOAR-KULA 2, -PULVER, -STEN 2, -TINKTUR. De förnämsta Producterne (från ön Luzon) äro skönt Ris, läckra Frugter, .. Bezoar. Djurberg Geogr. f. ungd. 443 (1781, 1800); jfr 1. Det sades, att så fort han slottet hunnit hade, / Så tog han Bezoar och sig i bädden lade. Stiernstolpe Oberon 65 (1816). Så länge bezoaren värderades högt såsom läkemedel, eftergjordes han icke sällan med tillhjelp af kräftstenar, lera och dragant samt parfymerades med ambra och mysk. Bezoar från Goa var en sådan falsk bezoar. NF (1877); jfr 1.
Ssgr: A: BEZOAR-ANTILOP103~002. (individ af) antiloparten Cervicapra bezoartica; jfr -GASELL. Bezoarantilopen bebor Hitre Indien, särskildt Bengalen, och lefver i hjordar om 50—60 stycken. 1 Brehm 1: 492 (1874). 2 NF 1: 1145 (1903).
-BOCK~2. (individ af den i Persiens, Mindre Asiens o. Kaukasiens m. fl. bergstrakter lefvande) getarten Capra Aegagrus Gmelin; paseng; jfr -GET. Synnerberg (1815). Nilsson Fauna 1: 525 (1847). NF 19 (1896).
-GASELL~02. bezoarantilop. Dalin (1850).
-GET~2. bezoarbock. Könsberg Handelsvar. 66 (1768). I Kaukasus och i västra Asiens berg, på några af de grekiska öarna och sannolikt äfven i själfva Grekland lefver bezoargeten .., ett vackert djur, något större än de största tamgetter. Stuxberg (o. Floderus) Djurv. 1: 531 (1900).
-KULA~20.
1) (mindre br.) = BEZOAR 1; jfr -STEN 1. 1 Brehm 1: 492 (1874).
2) till 2: kula gjord af bezoar. Engelska Bezoar-Kuhlor. Apot.-taxa 1739, s. 31.
-PULVER~20. Stiernman Com. 4: 1127 (1688; i apotekartaxa). Engelskt Bezoar-Pulfver. Apot.-taxa 1739, s. 57. Halliskt Bezoarpulver. Publ. handl. 11: 300 (1777; i apotekartaxa). Dalin (1850).
-ROT~2. af den i Central- o. Sydamerika växande tropiska örten Dorstenia contrayerva Lin. beredd apoteksvara, hvilken brukas ss. motgift (mot ormbett). Linderholm Handlex. f. landthush. 1: 161 (1802). Synnerberg 1: 84 (1815). 2 NF 6: 752 (1906).
-SPRIT~2. Man (har) sökt upphäfva giftets verkningar (vid glasögonormens bett) .. genom att invärtes använda ett afkok af bezoarsprit på vild hampa eller tobak. NF 5: 1282 (1882).
-STEN~2. (bezoars- Bromell)
1) = BEZOAR 1; jfr -KULA 1. Perlor, Smaragder, Bezoarsteenar. Schroderus Uss. B 4 b (1626). (Uti några inhemska djur alstras stenar, som högt värderas) emedan de uti godhet förmenas svara emot de utländska Betzoars-stenar. Bromell Bergart. 50 (1730). Bezoar-stenar .. Äro skalige stenar, hvilka finnas i åtskillige slags Getter och Båckar, af resinösa, gummösa och andra Vegetabiliska Satser hopgrodde. Wallerius Min. 416 (1747). En Bezoir-sten af en ko. Löwenhielm Præs. i VetA 1751, s. 56. Till tarmkonkrementen höra ock .. de s. k. orientaliska bezoarstenarna, hvilka sannolikt härstamma från tarmkanalen af ”Capra Ægagrus” och ”Antilope Dorcas”. Hammarsten Fysiol. kemi 297 (1883). Hennes (dvs. bezoargetens) mage innehåller rätt ofta de så kallade bezoarstenarna, d. ä. sjukliga, äfven hos andra idisslare förekommande bildningar, hvilka ännu i våra dagar i orienten anses för ett särdeles kraftigt läkemedel, som betalas mycket högt. Stuxberg (o. Floderus) Djurv. 1: 531 (1900). särsk. (†) paleont. om förstenade exkrementer af Ichthyosaurus. Nilsson Årsber. t. VetA 1830, s. 102.
2) = BEZOAR 2. Stiernman Com. 4: 1076 (1688; i apotekartaxa).
-STEN-TINKTUR—0~02. jfr -TINKTUR. Stiernman Com. 4: 1158 (1688; i apotekartaxa). Apot.-taxa 1739, s. 84.
-SYRA~20. Kem. syra som finnes i bezoarstenar. Berzelius Årsber. t. VetA 1843, s. 492. Schulthess (1885).
-TINKTUR~02. jfr -STEN-TINKTUR. Stiernman Com. 4: 1157 (1688; i apotekartaxa). Apot.-taxa 1739, s. 84. Weste (1807). Dalin (1850).
-ÄTTIKA~200. jfr RÖFVAR-ÄTTIKA. Bezoar-ättika, kallas en i Frankfurt på åtskillige aromatiska kryddor och rötter tilredd ättika, som beredes såsom ett kraftigt medel mot pesten. Synnerberg (1815). Dalin (1850).
B: BEZOARS-STEN, se A.
Spoiler title
Spoiler content