GASK gas4k, r. (m. Larsen(1884), Lundell); best. -en; pl. (i bet. 1 o. 3) -ar l. -er32.
Ordformer
(förr äv. skrivet gasque)
Etymologi
[sannol. till it. casco, sp. cascarela, cáscara, lombertermer; jfr d. kaske (i bet. 1, ss. lomberterm); av ovisst urspr.; jfr EGigas i Dania 3: 28 f.(1895)]
1) spelt. i vissa kortspel (urspr. lomber, numera i sht vira): spelsätt (bud) varvid den spelande behåller ett visst antal (högst 6) av sina kort, lägger bort de övriga o. tager talongen, varpå han lägger bort så många kort, som han urspr. behöll. Säga l. bjuda gask. Gask på tre, då tre kort behållas. Düben Talism. 2: 9(1817; i fråga om lomber). Wilson Spelb. 316(1888; i fråga om vira). Han plockade ihop gask på fyra. Didring Malm 1: 118(1914; i fråga om vira). — jfr STOR-, VIRA-GASK.
2) [möjl. utvecklat ur 1 i sådana uttr. som: gasken är hög; jfr Hellquist EtymOrdb.] (starkt vard., numera mindre br.) (munter l. upprymd l. uppsluppen) stämning, upprymdhet (på grund av starka drycker); i sht i uttr. vara i gasken. SN 1870, s. 5. Fröding ESkr. 2: 27(1891). Cederschiöld Artist. 55(1915).
3) [utvecklat ur 2] (vard., i sht i studentslang) festande, rummel; vanl. konkret: fest, svyck, med spritvaror ss. viktigaste traktering. Det är gask på vår nation i kväll. GHT 1897, nr 252 B, s. 2.— jfr NATIONS-,STUDENT-GASK.
Ssgr (till 1, spelt.): GASK-BUD. —
-KORT, n. i sht i pl.: kort på vilka gask säges l. med fördel kan sägas. Wilson Spelb. 326(1888). —
2) (vard.) till 2, i förb. gaska upp10 4 l. opp4, muntra upp, pigga upp o. d.; i sht refl. Tavaststjerna Inföd. 39(1887). Gaska upp dig, gamle gosse! Strindberg GötR 105(1904). —
GASKIG, adj. (vard.) till 2: uppsluppen, upprymd, ”livad” (ofta o. eg. av starka drycker); skojfrisk. WoJ(1891).
