SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1928  
GASPA, v.; vbalsbst., se avledn.
Etymologi
[sv. dial. gaspa, till stammen i GASA, v.3]
(†) skämta bullrande. Sahlstedt (1773). Sjögren (1795).
Avledn.: GASP, n. [sv. dial. gasp] (†) bullrande skämt. Sahlstedt (1773). Dähnert (1784).
GASPER, m. (†) person som skämtar bullrande; vildhjärna; glop. Sahlstedt (1773). CIHallman (1775) hos Steffen ÖvSvLitt. 2: 59. Weste (1807; angivet ss. mindre br.).
GASPIG, adj. (†) som skämtar bullrande. Sahlstedt (1773).
Spoiler title
Spoiler content