a) tr.; ofta: med välbehag utsätta för hettan av solen l. (mindre br.) av en eld; numera bl. refl. l. (föga br.) i pass. Törneros Bref 1: 361(1826; uppl. 1925); jfr 2. Gassa sin lata lekamen i solen, för eldbrasan. Dalin(1852; angivet ss. ”pop(ulärt) o. fam(iljärt)”). Rydberg Faust 64(1876). Slätten, som låg der .. gassad af solen. Benedictsson FruM 370(1887). Vaktmanskapet .. gassade sig i solskenet. Ahrenberg Män. 5: 239(1910).
b) intr.: ”bränna”, äv.: skina hett; stundom, i utvidgad anv. (nästan bl. i p. pr.), om väder- (lek), äv. om dag (middag) o. d. Svetten lackar, sommarsolen gassar. Sehlstedt 2: 197(1857, 1862). Det var en gassande het julidag. Topelius Sommarsjö 1: 70(1897). Rydquist Kar. 7(1924). jfr: Solen gassade ned. Nordensvan Figge 59(1885).
2) (†) bereda (ngn) njutning, pläga väl; vanl. refl.: ”gona sig”, ”godta sig”. I skogar och i hagar, / Vi plåcka (bär) alla dagar, / Och gassa våra magar, / I solbadd under stimm och skolk. CIHallman 263(1778); jfr 1 a. Nordforss(1805). Hans ögon .. gassade sig och gonade sig, när de stannade på Claras hvita armar. Strindberg Hems. 194(1887). jfr Hof DialVg. 130(1772).
Avledn.: GASSIG, adj. om solen, solsken o. ofta, i utvidgad anv., om väder(lek), dag (middag) o. d.: gassande (l. stekande) het, stekhet. Det är riktigt gassigt i dag. Tholander Ordl.(c. 1870). En gassig eftermiddag i juli. OoB 1893, s. 40. Gassigt väder. TurÅ 1918, s. 224.jfr SOL-GASSIG.
SAOB
