[av t. gelegen, eg. p. pf. av t. liegen (se LIGGA); jfr ANGELÄGEN]
(†) i uttr. vara gelägen om ngt, vara angelägen om ngt l. intresserad av ngt; i sht [jfr t. es ist viel daran gelegen] opers.: vara av vikt l. intresse. Lett alltijd vara dig om ett gott namb gelegen. Beijer Vitt. 391(c. 1690). Detta giör iag effter egit behag, ty derwid är inte stoort gelägit. CollMedP 8/10 1694, s. 63.
