SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1928  
GEMENLIG, adj. -are; adv. =, -A, -AN, -E, -EN, -IT, -T (se GEMENLIGEN).
Ordformer
(-me(e)n- c. 1540—1855. -mein- 1555. -elig 1546. -lig c. 1540—1855. -lijk 1627. -ligit, n. sg. 1604—1680)
Etymologi
[av t. gemeinlich l. dess icke uppvisade motsvarighet i mnt., jfr holl. gemeenlijk; jfr GEMEN, adj.; jfr MENLIG, allmän]
(†)
1) gemensam; jfr GEMEN, adj. 1. Emellan Wänner skal all Ting wara gemenlighit. Schroderus Os. 1: 86 (1635). Brask Pufendorf Hist. 155 (1680). Anm. till 1. Ordet nybildades i denna bet. av JHThomander vid hans översättning av Nya Testamentet; jfr Thomander NT II (1835).
2) som hör samman (med ngt), som åtföljer (ngt). Den rensade luftkrets, som med vestanvindar är nästan gemenlig. VetAH 1804, s. 61.
3) vanlig, allmän; jfr GEMEN, adj. 5. Thet pläghar wara en gemeenlig plåga i bland herrar och förstar, at then ene fruchtar för then andres godha rykte, och bäär ther affwund widh. OPetri Kr. 105 (c. 1540). Atterbom Siare VI. 2: 90 (1855). — särsk. boktr. om liten bokstav; jfr GEMEN, adj. 5 a. Täubel Boktr. 1: 85 (1823).
Spoiler title
Spoiler content