SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1928  
GEMENSKAP jeme4nskap, äv. (i sht i Sveal.) 032, ngn gg 30~2, r. l. m. (r. l. m. Tegel G1 2: 118 (1622) osv.; f. Lind (1749; jämte m.), Ahlman (1872)) ((†) n. GR 29: 282 (1559), Blomberg Överg. 25 (1915: arbetargemenskapet)); best. -en (ss. n. -et); pl. (numera bl. i konkret anv.) -er ((†) = (Emporagrius Oxenstierna 50 (1655))).
Ordformer
(geme(e)n- 1559 osv. gemeten- 1567. giemeen- 1680)
Etymologi
[jfr d. gemenskab, t. gemeinschaft; till GEMEN, adj.]
(i sht i skriftspr.)
1) förhållandet att ngn l. ngt har ngt gemensamt med ngn l. ngt; överensstämmelse, frändskap; äv.: samband, samhörighet; numera bl. i fråga om personer o. abstrakta förhållanden (jfr b). Hafver någor vädjadt i then sak, theri ett mindre brott kommit, som af then sitt ursprung fått, och hafver en nära gemenskap thermed. RB 3: 4 (Lag 1734). Sådane insigter, hvilka med Academiens föremål gemenskap äga. 1SAH 1: 23 (1786, 1801). Det vetenskapliga arbetet .. fortgick under oafbruten gemenskap med den europeiska bildningen. Carlson Hist. 5: 299 (1879); jfr 2. I de slutna fäbodarna eller byarna råder i många avseenden en utpräglad gemenskap. Erixon Skultuna 1: 638 (1921). jfr (†): Om Gudz egenskaper (hos Kristus) medhdeles Mandommen, kunde man them icke kalle egenskaper, vthan gemeenskaper. Carl IX Swar C 4 b (1606) [jfr lat. communicatio idiomatum, ”egenskapernas gemensamhet”, läran att Kristus' båda naturer äro delaktiga av varandras egenskaper]. — jfr EGENDOMS-, INTRESSE-, SPRÅK-GEMENSKAP m. fl. — särsk.
a) med genitivattribut som uttrycker vari det gemensamma består. Emporagrius Cat. E 5 a (1669). Utsluten ifrån nådens gemenskap. Bælter Christen 33 (1743, 1748). (†) Sedhan the hafwa vthi fem Åhr vthi Bönenes gemeenskap fördrögdt, tå först skal man .. tilstädja them til Nattwarden medh Offer. Schroderus Os. 1: 243 (1635). — särsk. konkretare, i uttr. utesluta ur, förr äv. från (förr äv. sätta utom) l. upptaga i kyrkans l. församlingens gemenskap o. d. Then som igenom thenne större Bannlysning, warder satt utom Gudz Församlingz gemeenskap. Kyrkol. 10: 3 (1686). (De första kristna) uteslöto .. ur församlingens gemenskap alla dem, som genom någon grof synd väckt offentlig förargelse. Cornelius LbKyrkoh. 5 (1860). Under djup ånger bekände ynglingen sitt affall och blef sedan å nyo upptagen i församlingens gemenskap. LbFolksk. 67 (1890).
b) (†) i numera obrukliga anv. Thet Vthwertes Wädhret eller Lufften .. haffwer en stor gemenskap, medh Menniskiones Anda. L. Paulinus Gothus Pest. 67 a (1623). Svafvel eger mycken gemenskap med metallerna. VetAH 1775, s. 207. Magnet-nålens gemenskap med Norr-skenet. Wilcke PVetA 1778, s. 31.
2) (numera bl. ngn gg i lagspr.) yttre förbindelse, beröring; kommunikation; äv.: samfärdsel, handel; äv. konkret: förbindelsegång o. d.; äv. bildl. GR 29: 282 (1559). Haffue ock någre Rotneby Borgare .. hafft stoort gemeenskap (dvs. livlig förbindelse) medh samma Förrädare. Tegel G1 2: 291 (1622). Fienden .. sökte afskära Svenska hären all gemenskap med Stralsund. Schönberg ÅmVetA 1771, s. 37. (En) genom klipporna sprängd dold gemenskap. Wingård Minn. 5: 34 (1847). Sund, tillflöde eller avlopp, varigenom vatten, däri fisket är gemensamhetsfiske, har gemenskap med annat vatten. SFS 1918, s. 1194. jfr HANDELS-GEMENSKAP. — särsk. (†): umgänge; i sht i förb. med pläga. (Han) hade .. icke något gemeenskap med löst oc lätfärdigt Sälskap. L. Paulinus Gothus JClaeszon 48 (1611). (Samariens) inbyggare voro af Judarne mycket hatade och föraktade, så att de med dem icke plägade någon gemenskap. Melin Pred. 1: 92 (1844).
3) förhållandet att ngn l. ngt är nära o. intimt förbunden (förbundet) med ngn l. ngt l. har ingått en nära förening med ngn l. ngt; i sht i förb. med prep. med. OMartini Pred. C 3 a (1606). En trogen Nattvards-gäst blifver med Christo på thet innerligaste förenad, och träder uti en salig gemenskap med honom. Rönigk Fresenius 17 (1753). Att bedja i Jesu namn är att bedja i Jesu gemenskap. Kat. 1878, nr 169. Den kristna gemenskap, som .. har sin fasta grund i enheten med nattvardens herre. Aulén AllmTron 300 (1923). Vilken sympati och andens gemenskap rådde ej mellan de båda. Petri Ouchterlony 489 (1924). jfr ANDE-, LIVS-GEMENSKAP. — särsk. (†) konkretare: förbund. Det voro .. intet till förundra, om under riketz beträngde tillstånd .. ingen velat lystra effter des gemenskap och förbund. 2RA 1: 311 (1723).
4) (numera nästan bl. i högre stil) sammanfattning av personer som stå i nära förbindelse med varandra l. äro förenade omkring ett gemensamt intresse; samfund. Tegel G1 2: 118 (1622). Ingen skal bidja allenast för sin egen, vthan såsom then store Gemenskapsens Borgare för alle Menniskiors Wälfärd. Schroderus Os. III. 1: 330 (1635). Denne stadzens societet och gemenskap. 3Saml. 7: 43 (1670). Politiken, eller konsten att leda gemenskaper af menniskor till det för dem goda. Rein Psyk. 1: 370 (1876). En andlig gemenskap vi bilda, / Som tidernas skiften består. NFlensburg i Finn 1899, s. 9. — särsk.
a) [jfr GEMEN, adj. 6 b] (†) mil. o. sjömil. menige (vid krigsmakten), manskap. Tersmeden Mem. 5: 67 (1772). Gemenskapen af Kronans Krigsfolk, så til Lands, som Sjös. SvRStBevilln. 1800, s. 117. UFlott. 1: 59 (1903).
b) (†; jfr anm.) i uttr. de heligas gemenskap, de heligas samfund. När enom sådana ord behagha, .. bliffuer han ther aff wiss, at han är vthi the helighas gemeenskap. FörsprPsalt. (Bib. 1618). Gudz Försambling, som är communio sanctorum, the Heliga manna samfund eller gemeenskap. Emporagrius Cat. R 3 a (1669). Swedberg Cat. 237 (1709). Anm. Uttr. användes numera bl. i abstr. anv., även om denna ngn gg tenderar att övergå i den gamla kollektiva anv. Av 1908 års kyrkomöte föreslogs uttr. till införande i den apostoliska trosbekännelsen i stället för uttr. de heligas samfund i avsikt att därigm återgiva den latinska textens communionem med ett abstrakt ord i stället för ett konkret; jfr Petersson Bet. af uttr. de heligas samfund (1892) o. Fredlund Credo sanctorum communionem (1907). För denna abstrakta anv. jfr äv. Billing De heligas gemenskap (1911).
c) (†) om kyrkan l. församlingen; äv. om menigheten i en lokalförsamling i motsats till ”herrskapet”. Schroderus Os. 1: 346 (1635). Gudz Ordz Lärare af then Lutherska gemenskap. Block Progn. Föret. 1 (1708). Han .. äger fullkomligen Herrskapernas Ynnest och gemenskapens Kärlek uti bägge Församlingarne. VDAkt. 1789, nr 219.
Ssgr (till 1): GEMENSKAPS-LIV. (i skriftspr.) Kristendom skall vara gemenskapsliv. Beskow Enhet 92 (1916).
-REGERING. (†) gemensam styrelse. TrawenthalFred. 1700, s. A 4 a.
Avledn.: GEMENSKAPLIG, adj. (-skape-) [jfr t. gemeinschaftlich] (†) till 1: gemensam. Pfeif De habitu 132 (1713).
Spoiler title
Spoiler content