[jfr d. gennemskinnelig, ävensom ä. t. durchscheinig; till GENOM-SKINA]
1) om kropp l. ämne: som genomsläpper ljus; som man kan se tvärs igenom; jfr GENOM-SKINA 1, 2. Verelius 22(1681). Hornertz är äfwen så rijk, klar och genomskijnlig som Horn. Hiärne Berghl. 446(1687; rättat efter hskr.). Hennes ansigte var betäckt med ett fint genomskinligt flor. Stiernstolpe DQ 4: 13(1819). Genomskinligt hvit eller gulhvit färg. NF 3: 1397(1880). Stadens (dvs. ”det nya Jerusalems”) gata var av rent guld, likt genomskinligt glas. Upp. 21: 21(Bib. 1917). — jfr HALV-,O-GENOMSKINLIG.
2) bildl.
a) klar, tydlig; som man lätt genomskådar l. kommer underfund med; som lätt upptäckes l. märkes; uppenbar; jfr GENOM-SKINA 1—3. Professor Martins genomskinliga dygder prisades .. af alla, ty de begrepos genast. CCGjörwell(1797) i MoB 2: 150. (Talet) är utfördt i en lugn och ädel ton, i ett klart och genomskinligt språk. SKN 1843, s. 279. Syftet med denna insinuation är för genomskinligt att här behöfva utvecklas. VL 1893, nr 3, s. 2. Från svensk synpunkt fullt genomskinliga sammansättningar. Noreen VS 2: 291(1910).
b) (i vitter stil) eterisk, spröd, luftig; jfr GENOM-SKINA 1—2. Något fint och genomskinligt låg i hennes tycke, och kroppen tycktes vara blott en lätt omklädnad för den liffulla själen. Bremer Strid 115(1840). Ett genomskinligt blekt småleende. Lundegård LaMouche 278(1891).
