SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1928  
GENUESISK jen1ɯe4sisk l. je1n-, adj.; adv. -T.
Ordformer
(-no- 1838. -nu- 1680 osv.)
Etymologi
[jfr t. genuesisch]
adj. till GENUA l. till GENUESARE. Thet Genuesiske Folcket. Brask Pufendorf Hist. 194 (1680). 2NF 16: 1149 (1912).
Avledn.: GENUESISKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.
1) genuesisk kvinna. Om Den Durchleuchtiga Genuesiskan. Runius Préchac (1709; boktitel).
2) språkv. italiensk munart som talas i staden Genua o. angränsande trakter.
Spoiler title
Spoiler content