[sv. dial. gera, ånga, os; trol. stambesläktat med GÖRA, v. o. t. gären, jäsa]
(i fackspr.) rök som alstras vid tjärbränning. Strax efter tändningen (av tjärdalen) utbolmar från dalen genom den lätta betäckningen en tjock, gråhvit rök, ”geran”, som insveper hela dalen. JernkA 1907, s. 343.
