GILLRA, v.2, anträffat bl. i pres. ind. pl.
Etymologi
[antingen felaktigt för gallra l. samhörigt med d. o. (se GALLRA, v.6); jfr dock GILLRA, v.1 2]
(†) om bärg vid kusten, betraktade utifrån havet: synas höja sig l. vara högre än vanligt, ”hägra”. Men ligga .. (fiskarna) ute på hafvet och bergen mot landet gillra och bygga, det är synas högre än eljest, så väntas .. vackert väder. VetAH 1745, s. 112.
