publicerad: 1928
GIPS jip4s, r. l. m. ((†) n. Lind (1749), Lindfors (1815)); best. -en (ss. n. -et); pl. (i bet. 2 o. ngn gg i bet. 1 om olika slag av gips) -er32, äv. 40
Ordformer
(gips (gipps) 1578 osv. gijps (giijpps, gijpss, gijpz, giepz) 1659 (: gijpsrahm)—1674 (: Gijpz Beläten). gyps (gypz) 1652—1856)
Etymologi
[liksom d. gips (ä. gyps) av t. gips (ä. gyps), av mlat. gypsum, av gr. γύψος, krita, gips; av ovisst urspr.]
1) vattenhaltigt kalciumsulfat förekommande ss. (kristalliniskt l. kristalliserande) mineral med olika struktur l. erhållet ss. biprodukt vid åtskilliga kemiska processer, för användning i allm. pulveriserat o. bränt; äv.: gipsmassa. Kornig, spatig, trådig gips (miner.). Tät gips (miner.), alabaster. Obränd l. rå gips. Bränd gips (i sht tekn.), gips som gm lindrig bränning (upphettning till 120°) förlorat tre fjärdedelar av sitt kristallvatten o. som pulveriserad har egenskapen att binda nytt kristallvatten o. hastigt bliva hård o. fast. Dödbränd gips (i sht tekn.) gips som gm allt för stark upphettning förlorat allt sitt kristallvatten o. på grund därav saknar egenskapen att binda nytt kristallvatten. Avgjutningar i gips efter antika konstvärk. BOlavi 148 a (1578). Man kan wäl Gyps .. giuta / I margahanda Form. Spegel GW 56 (1685). Gips rå hugges til byggnads virke samt Arbetas til prydnader på hus, spisar m. m. Rothof (1762). Alabastrit eller trådig Gips, som jämväl kallas Strålgips. Fischerström 1: 37 (1779). Den .. (vid behandling av bitterkalk med upplöst svavelsyra) bildade Gipsen frånskiljdes. VetAH 1811, s. 134. Tät gips (Alabaster) .. begagnas till bildhuggarearbeten och arkitektoniska föremål, Vaser, Urnor o. d. ASjögren Min. 198 (1865). Gips: bränd och malen. SFS 1906, nr 38, s. 13. jfr FLÖTS-, HÅRD-, LER-, STRÅL-, STUCK-, SÖTVATTENS-GIPS m. fl. — särsk. med tanke på gipsen ss. material för konstvärk. Det kända ordet, leran är lifvet, gipsen är döden, marmorn är uppståndelsen. PT 1904, nr 277 A, s. 3.
2) föremål förfärdigat av (rå l.) bränd gips; gipsarbete; numera bl. i fråga om (vanl. fristående) prydnadsföremål l. konstvärk o. i sht i pl.; i sht förr äv. i koll. anv. BoupptSthm 26/7 1667. Lust att köpa gips har tagit oss bägge. CAEhrensvärd Brev 1: 24 (1781). Gipser, terracotta och dylika saker måste hafva mörk, helst röd eller blå bakgrund. Langlet Husm. 812 (1884). En gips af en ganska stor yngling. PT 1892, nr 2, s. 3. Gipserna (till operabyggnaden) utföras af bildhuggaren G. F. Norling och stuckerna af Antonio Bellio. SD(L) 1897, nr 473, s. 3. Därs. 1898, nr 188 B, s. 4. — jfr DJUR-GIPS.
Ssgr (till 1): GIPS-ARBETARE~0200. person som yrkesmässigt utför gipsarbeten; förr äv.: stuckatör. Risingh Kiöph. 96 (1669). Schulthess (1885). —
-ARBETE~020, äv. ~200. arbete som utföres med gips(massa) ss. (huvudsakligt) material; äv. konkret. BoupptSthm 1671, s. 110 (1669). Carlberg SthmArchitCont. F 3 b (1740; abstr.). Vapen och bilder i gipsarbete. Brunius Resa 1838 306 (1839). Koret (pryddes) med gipsarbeten. Hagström Herdam. 1: 150 (1897). —
-ARTAD, p. adj. (numera mindre br.) gipsaktig. SP 1779, s. 756. Stenarter .. af .. Gipsartad natur. Rinman 1: 152 (1788). Björkman (1889). —
-AVGJUTNING~020. handlingen (bruket l. konsten) att avgjuta ngt i gipsmassa; konkret: föremål frambragt gm avgjutning i gipsmassa. Gipsavgjutningar av antika konstvärk. SP 1809, nr 49, s. 3. Gipsafgjutningen skall hafva kommit i bruk vid Alexander den stores tid. NF (1882). Gipsafgjutningar efter antika skulpturer. Sthm 1: 420 (1897). Gipsavgjutning av ett föremål utföres så, att (osv.). BonnierKL (1924). —
-AVTRYCK~02, äv. ~20. i gipsmassa taget avtryck (av ngt); förr äv. oeg.: gipsavgjutning. Taga ett gipsavtryck av ngt. JournLTh. 1812, nr 249, s. 3. De båda afskyvärda gipsaftrycken med sina förvridna ansigten. NDA 1861, nr 152, s. 2. Antiker i gipsaftryck anskaffades från Italien. Estlander KonstH 373 (1867). SD 1893, nr 37, s. 3. —
-BANDAGE. kirurg. benämning på olika slag av kirurgiska (ortopediska) bandage i vilka gips ingår ss. väsentlig beståndsdel. Lundell (1893). 2NF 9: 1193 (1908). —
-BETONG. byggn. betong gjuten med tillsats av bränd gips (för att påskynda hårdnandet). Ekenberg (o. Landin) 141 (1888). —
-BILD. av gips (företrädesvis gipsmassa) framställd bild; numera bl. om fristående figur; äv. bildl. Carlberg SthmArchitCont. F 3 b (1740). Eva Myhrman är en vacker gips-bild och ingenting mer. EsTegnér (1801) hos Wrangel TegnKärlekss. 198. Gipsbilder af pudrade herdar. Lundgren MålAnt. 3: 242 (1873). —
-BINDA, r. l. f. kirurg. med torr, nybränd gips inmängd binda avsedd att användas till gipsförband. Uhrström Hemläk. 35 (1879). Hallin Hels. 2: 897 (1885). —
-BRUK. byggn. murbruk l. puts med bränd gips ss. tillsats. Palmblad Palæst. 25 (1823). NF 11: 492 (1887). —
-BRÄDE, äv. -BRÄDA. byggn. bräde gjutet av gipsmassa, vanl. med armering av järn l. trä. Heinrich (1814). SFS 1919, s. 1890. —
-FORM; pl. -ar. tekn. av gipsmassa förfärdigad gjutform. BoupptSthm 15/12 1666. Största delen af alla porslinskärl tillverkas .. med gipsformar. ArbB 227 (1887). —
-FÖRBAND. kirurg. (i början av 1850-talet av holländaren Matthiesen infört) vid benbrott, vissa ledgångssjukdomar m. m. användt stödjeförband som utgöres av i fuktigt tillstånd anlagda, sedermera stelnade gipsbindor. Hygiea 1856, s. 589. LbSjukvArmén 63 (1914). —
-GJUTARE. person som yrkesmässigt utför gipsgjutning, gipsarbetare; förr äv.: stuckatör. Här i Staden varande namnkunnige Gips-Gjutare ifrån Italien. Posten 1768, s. 345. Särskildt utbildade stuckatörer eller gipsgjutare. ArbB 197 (1887). —
-GJUTNING. gjutning med gipsmassa ss. material (för framställning av arkitektoniska prydnader, gipsbilder, reproduktioner av konstvärk o. d., formar m. m.); förr äv. konkret: gipsavgjutning, gipsbild. Almström Tekn. 1: 710 (1844). På väggarna hängde studier, gipsgjutningar, kostymer och annat skräp. Lundgren MålAnt. 1: 289 (1849, 1870). Som industrigren drives gipsgjutningen företrädesvis i Italien. UB 4: 445 (1873). —
-GRÖT. (i fackspr.) av gipsmjöl o. vatten ss. huvudsakliga beståndsdelar hoprörd grötliknande massa avsedd att användas för gipsgjutning l. för att därmed avputsa väggar l. tak l. dyl. Berzelius Kemi 1: 460 (1808). AHB 123: 92 (1885). —
-GÖDNING. (förr) landt. malen, rå l. bränd gips avsedd till gödningsämne. EconA 1807, maj s. 92. TT 1872, s. 146. —
-JORD. (numera knappast br.) miner. jord som (huvudsakligen) består av förvittrad gips. Cronstedt Min. 19 (1758). Klint (1906). —
-KALK. tekn. bränd o. pulveriserad, långsamt bindande gips, hydraulisk gips. Möller (1790). Ekenberg (o. Landin) (1890). —
-KATT. jfr -BILD. Inne hos statarns ha de ett par gipskatter på byrån. Knorring Skizz. II. 2: 188 (1845). —
-KNIV. kirurg. kniv avsedd att därmed skära i gipsförband. Lundell (1893). VaruförtTulltaxa 1: 466 (1912). —
-KOKARE, r. l. m. tekn. järnkittel avsedd att däruti utföra bränning av malen rå gips. 2UB 7: 68 (1903). —
-LAGER, n. särsk. geol. geologiskt lager bestående av gips. Berzelius Kemi 1: 713 (1817). Ymer 1917, s. 218. —
-LÖSNING. tekn. gipsgröt försatt med ämnen (t. ex. limlösning) som fördröja hårdnandet. SFS 1894, Bih. nr 58, s. 3. —
-MAKARE. (i sht i fackspr.) gipsgjutare, gipsarbetare. BoupptSthm 1668, s. 86 (1667). PT 1905, nr 137 A, s. 4. —
-MARMOR. (i fackspr.) konstgjord marmor beredd av ett slags gipsmassa o. använd till överdrag på väggar, pelare o. d., stuck(marmor). Wikforss (1804; under gipsmarmor). UB 4: 445 (1873). —
-MJÖL. (i fackspr.) pulveriserad obränd l. (vanl.) bränd gips. Miniatursk. 102 (1784). UB 4: 443 (1878). TLev. 1899, nr 43, s. 2. —
-MODELL. av gips gjuten modell; äv. (i fackspr.): modell av annat material för gjutning av gips. Calonius Bref 198 (1796). —
-ORNAMENT. —
-PLATTA, r. l. f. särsk. byggn. om för byggnadsändamål (tak, golv o. d.) avsedda plattor tillvärkade av en med kokosfibrer, träspån, slagg, vassrör, torv l. dyl. uppblandad gipsmassa. LAHT 1906, s. 308. —
-RAM, r. l. m. av gipsmassa tillvärkad ram. 1. Spegel med förgylt gijpsrahm. AvvittrSthm 30/6 1659. BoupptSthm 13/3 1677. —
-RÖR. byggn. vassrör avsett att fästas på vägg l. dyl. för att jämte andra dylika tjäna ss. fäste för gipsrappning l. gipsputs; i sht i pl. AngarnKRäk. 1795. SFS 1889, nr 54, s. 35. SD 1897, nr 133, s. 7. —
-RÖRARE, m. byggn. byggnadsarbetare vars arbete är att fästa ”gipsrör”. VL 1908, nr 75, s. 3. PT 1917, nr 210 A, s. 4. —
-SAX. kirurg. sax avsedd för klippning i gipsförband. FFS 1880, nr 26, s. 26. VaruförtTulltaxa 1: 466 (1912). —
-SPAT. miner. spatig (kristallinisk) gips, lättspat; särsk. om en klar, storbladig, i tunna skivor klyvbar varietet, förr använd till fönsterrutor o. d., marienglas, selenit. Cronstedt Min. 20 (1758). Rinman 1: 610 (1788). VaruförtTulltaxa 1: 36 (1912). —
-SPIK. byggn. spiksort (med stort, platt huvud o. vanl. av 2,5—2,75 cms längd) avsedd att därmed fästa gipsrör. Rinman Jernförädl. 177 (1772). SD 1913, nr 118, s. 2. —
-STEN. (numera mindre br.) miner. mineralet gips i obearbetat tillstånd. Bromell Berg. 30 (1730). Alabaster är en tät Gipssten af osynliga delar. Rinman 1: 21 (1788). Gipssten eller mineralet gips. VaruförtTulltaxa 1: 36 (1912). —
-STUCK. byggn. av bränd gips o. kalk (ss. väsentliga beståndsdelar) beredd puts. Stål Byggn. 1: 116 (1834). 2UB 7: 70 (1903). —
-TAK. innertak avputsat med gipsputs; äv. (i sht förr) i allmännare anv.: vitrappat innertak. Carlberg SthmArchitCont. C 4 a (1740). Gips-tak gjordes på många ställen hos Herrskaperna i Skåne utan Gips, så fasta och vackra, at de trotsade våra nymodige Gipstak. Linné Sk. 250 (1751). Hagström Herdam. 4: 24 (1901). —
-TRÅD. byggn. metalltråd avsedd att användas för fästande av gipsrör. AngarnKRäk. 1795. AB 1890, nr 32, s. 2. —
-UGN. tekn. ugn vari bränning av gips utföres. Wikforss (1804; under gipsofen). Keyser Kemien 2: 219 (1871). —
Avledn.: GIPSA, se d. o. —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content