SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1928  
GITARR jitar4 l. gi-, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(gitarr 1662 osv. guitar 1830—1833. guitare 1837—1868. guitarre 1739—1868. guitarr 1787—1924. kit(h)arr 1674—1679)
Etymologi
[jfr d. guitar, t. guitarre; av fr. guitare l. sp. guitarra resp. it. chitara; av lat. cithara, av gr. κιϑάρα (jfr CITTRA o. KITARA)]
1) (†) om ett grekiskt-romerskt, lyran närstående stränginstrument: kitara. Thomander 3: 345 (1826). Helgade åt Phoibos äro / Lager, och guitar och trefot. Tranér Anakr. 91 (1830, 1833).
2) stränginstrument med lodräta sidoväggar som liknar en större fiol, men som är bredare än denna o. försedd med platt botten samt spelas bl. medelst knäppning; förr ofta benämnd spansk gitarr; jfr LUTA, MANDOLIN. Sjunga till gitarr. Spela (på) gitarr. Ekeblad Bref 2: 295 (1662). Hur mången stund jag här i gräset hvilat, trött, / Än spelt på min guitarr, än somnat in så sött! Bellman 6: 104 (1787). Guitarr och dragharmonika. Fröding (1891; boktitel). Gitarren, romantikens favoritinstrument som blef .. (Oscar Ahnfelts) följeslagare genom lifvet. JulhälsnLinköp. 1909, s. 39.
Ssgr (till 2): GITARR-ACKOMPANJEMANG. —
-BAND. Då hängde hon gitarrbandet om halsen på henne och fick henne att sjunga kärlekssånger. Lagerlöf Berl. 1: 285 (1891). —
-KLANG. (i sht i vitter stil) Atterbom Minn. 451 (1818). —
-SPEL. —
-SPELARE. —
-SPELERSKA. Guitarrspelerskan på Marknad. Atterbom Minn. 479 (1818; titel på ett skaldestycke). —
-SPELNING. DA 1824, nr 186, Bih. s. 4. —
-STRÄNG, r. l. m. UB 6: 554 (1874).
Avledn.: GITARRIST, m.||(ig.). [jfr t. guitarrist, fr. guitariste] (föga br.) gitarrspelare. Ahnfelt StudM 2: 116 (1857). Cederschiöld Maghreb 20 (1918).
Spoiler title
Spoiler content