[jfr lat. cithara; av gr. κιϑάρα, sannol. ett lånord från Mindre Asien l. medelhavsländerna; för övr. av okänd härledning. — Jfr CITTRA,GITARRsamt KITAROD]
i fråga om forngrekiska o. fornromerska förh.: med lyran (o. harpan) besläktat (enl. sagan av Apollo uppfunnet) stränginstrument (som urspr. anslogs med ett plektron, senare med fjäderpänna l. med fingrarna); stundom (i högre stil) i utvidgad anv., om liknande stränginstrument: lyra, harpa. Schroderus Dict. 19(c. 1635). Ps. 1695,131: 6. I de homeriska epopeerna förekommer endast kithara och phorminx, aldrig lyran. Palmblad Fornk. 2: 325(1844). Norlind AMusH 60(1920).
