MANDOLIN man1dωli4n l. -do- l. -då-, r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[liksom t. mandoline av fr. mandoline, av it. mandolino, diminutiv av mandola, ett slags stor mandolin]
musikinstrument, vanl. med åtta parvis i enklang stämda strängar, som till formen liknar lutan o. som spelas medelst knäppningar med plektrum. JGOxenstierna Dagb. 64(1769). Blåsen fleut — knäpp mandolin! Bellman (BellmS) 5: 8(1779). Mandolin .. Har fem kor-strängar och spelas med en fjäder. Envallsson(1802). En mandolin klirrar från närmaste tak. Mörner NärFjärr. 184(1901).
