SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GLANT, adj.
Etymologi
[sv. dial. glant, i avljudsförh. till GLINTA; jfr nt. glant, glänsande]
(†) hal, glatt. På släta glanta berg. Fernow Värmel. 884 (1779).
Spoiler title
Spoiler content