SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GLAPPIG glap3ig2, adj. -are. adv. -T; förr äv. GLAPPUT, adj.
Ordformer
(-ig 1734 osv. -ut 1756)
Etymologi
[avledn. av GLAPPA]
1) motsv. GLAPPA 1: som icke sluter tätt till; lös(t sittande), glapp, glappande. När dörrar och fönster blifva mycket glapputa uti sina karmar, är det tecken til vackert väder. Boije Landth. 372 (1756). Sällan händer det .., att man efter första inrigtningen får dambordet att gå väl, ty antingen går det för trögt eller för glappigt. JernkA 1834, s. 423. Utslitna och glappiga metallager. Frykholm Ångm. 186 (1881). LoW (1911).
2) (†) motsv. GLAPPA 4: lösmunt. Serenius (1734; under garrulous). Dens. (1741).
Avledn.: GLAPPIGHET, r. l. f. till 1. LAT 1863, s. 294.
Spoiler title
Spoiler content