GLOBETROTTER glå4b~trot1er, m.||ig.; best. -n; pl. (med eng. pl.-ändelse) -trotters -trot1-ers.
Etymologi
[av eng. globetrotter, av globe, jordklot (jfr GLOB 1 a), o. trotter, travare]
person som (i turistsyfte) färdas omkring i l. besöker alla huvuddelar av jorden; stundom med särskild tanke på att färden (huvudsakligen) företages till fots. Ekbohrn (1904). Mrs Humphries är den piggaste och raskaste kvinnliga globetrotter, som hittills nött ut fyra par näpna skor. NDA 1912, nr 247, s. 4.
SAOB
