[sv. dial. glo-, till GLO 1o. det därmed besläktade sv. dial. glo, glöd, ljus (se GLÖD)]
(starkt bygdemålsfärgat l. i från bygdemål upptagna ord) i ssgr: glöd-; glödande; lysande ss. glöd. Anm. I vissa ssgr (GLO-SO,-SUGGA) torde här angivna bet., åtminstone utanför det rena folkspråket, icke längre vara fullt levande.
Ssgr (med avs. på brukligheten jfr ovan): GLO-HET, adj. glödande het, glödhet. På vida marker / och torra pilar / står glohett darrande / middagshvila. Hansson NVis. 22(1907). —
-KAKA. kaka (av rågmjölsdeg) gräddad på glöd; glödkaka. Keyland Allmogekost 1: 53(1919; fr. Ölme socken i Värml.). —
-RÖD. glödande röd, glödröd. Så skumt är i stuga, och röken rak / Ur gloröd veke står. Bååth Dikt. 87(1879). —
-SO(N). i folktron i olika trakter (särsk. i södra Sv.) uppträdande mytiskt väsen (vegetationsdemon) vilket (särsk. vid skörden o. julen) fordrar offer o. vilket man föreställer sig ss. ett stort, vitt svin, med eld i ögonen o. eld gnistrande ut ur munnen l. borsten; jfr -SUGGA,GLUFF-SO,-SUGGA,GLUGG-SOo. GRAV-SO.Glo-son ligger under julbordet hos den som vägrar henne offer. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 177(1863). Nilsson FestdVard. 150(1925). —
