SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1929  
GLORIFIKATION glω1rifik1atʃω4n l. -aʃ-, äv. glå1- l. glωr1- l. glor1-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av fr. glorification; till GLORIFIERA]
1) (i sht i högre stil) förhärligande; jfr GLORIFIERA 1. Andersson (1845). Den almquistska genimoralen med .. sin glorifikation av den inspirerade nycken. SvLittH 2: 308 (1919).
2) (numera knappast br.) förklaring (se d. o. 3); jfr GLORIFIERA 2. Phrygius HimLif. 78 (1615). 2NF 9: 1329 (1908).
Spoiler title