publicerad: 1929
GLÅMÖGD glå3m~öj2d, äv. ~ög2d, p. adj. -are; n. o. adv. -ögt.
Etymologi
(ngt vard.) som har glåmiga ögon, hålögd. Lind (1749). Hvem har icke hört mödrar förebrå sina döttrar: att de ej gå raka i ryggen .. se glåmögda och tråkiga ut. Santesson Nat. 134 (1880).
![saob](/img/book_39.png)
Spoiler title
Spoiler content