SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1929  
GLÄTTA glät3a2, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[efter t. glätte, avledn. av glatt (se GLATT)]
(föga br.) glatthet; glans. CVAStrandberg 5: 140 (1862). Den smekande kylan och glättan af dyrbart tyg. Hallström NNov. 55 (1912). Östergren (1925; angivet ss. mindre vanl.).
Spoiler title
Spoiler content