SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1929  
GNUTTA gnut3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. gnutta, grand, stoft; i avljudsförhållande till GNATT]
(i vissa trakter, vard.) grand, liten smula. VLitt. 3: 733 (1902). Hade .. (han) bara den allra minsta lilla gnutta humor i kroppen, måste han hålla god min. Essén Fob 115 (1919). Bergman Kerrm. 70 (1927).
Spoiler title
Spoiler content