SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1929  
GNYST, sbst.1, r. l. m.
Ordformer
(gnyst 17311756. gnust c. 1696)
Etymologi
[sv. dial. (Smål., Västergötl.), gnyst, m., svagt dån, hemlig, tyst underrättelse; jfr GNY, sbst. 4, 5, ävensom parallellformen KNYST]
(†)
1) i nekande sats: ”knäpp”, knyst. Det .. ingen den ringaste gnyst till en sådan .. stämpling och upror här j Contractet afhöres. VDAkt. 1756, nr 405.
2) ”nys”, aning (se d. o. 2 b); anträffat bl. i nekande l. konditionala satser i förb. med l. hava. Dahlstierna (SVS) 212 (c. 1696). Inbillah'n doch att iag der af hafft ingen Gnust. Därs. 264. Får den här varande Herrdagzman en gnyst af Consistorii sinnelag härvtinnan, så önskade jag (osv.). VDAkt. 1731, nr 358.
Spoiler title
Spoiler content