SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GNYST, sbst.1, r. l. m.
Ordformer
(gnyst 1731—1756. gnust c. 1696)
Etymologi
[sv. dial. (Smål., Västergötl.), gnyst, m., svagt dån, hemlig, tyst underrättelse; jfr GNY, sbst. 4, 5, ävensom parallellformen KNYST]
(†)
1) i nekande sats: ”knäpp”, knyst. Det .. ingen den ringaste gnyst till en sådan .. stämpling och upror här j Contractet afhöres. VDAkt. 1756, nr 405.
2) ”nys”, aning (se d. o. 2 b); anträffat bl. i nekande l. konditionala satser i förb. med få l. hava. Dahlstierna (SVS) 212 (c. 1696). Inbillah'n doch att iag der af hafft ingen Gnust. Därs. 264. Får den här varande Herrdagzman en gnyst af Consistorii sinnelag härvtinnan, så önskade jag (osv.). VDAkt. 1731, nr 358.
Spoiler title
Spoiler content