SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GORM gor4m, sbst.1, n. ((†) m. Helenius (1838), ÖoL (1852)); best. -et.
Etymologi
[vbalsbst. till GORMA, v.1]
(vard., numera mindre br.) gormande, rytande, dundrande, ”väsen”, gräl, kält. Arvidi 72 (1651). Nordforss (1805). Det gorm om fosforister .., som nu .. blifvit en jargon. Atterbom (1839) i 2Saml. 9: 77. Du vet ej, du, hur trött jag är, och hur besvärad / Af allt slags husligt gorm! Strandberg Lustsp. 2: 42 (1865). Ett bastant slag i diskbordet .. och besökarens gorm tvärtystnade. Ullman FlickÄra 56 (1909).
Spoiler title
Spoiler content