SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GOTLANDS- got3lands~, förr ngn gg GOTLAND-.
Ordformer
(i sht förr ofta skrivet gott-. gull- 1745 (: Gullands-Korn))
Etymologi
[av landskapsnamnet GOTLAND; jfr gutn. o. dan. Gulland]
i ssgr: på l. från l. utmärkande för Gotland, gotländsk.
Ssgr: A (†): GOTLAND-SPIK, se B.
B: GOTLANDS-CIST. (†) = -SOLVÄNDA. Liljeblad Fl. 178 (1792). Fischerström 4: 411 (c. 1795). —
-FÅR. WoJ (1891). Gottlandsfåret, en mycket gammal landtras, som numera är mycket uppblandad med utländska raser. .. Till färgen är rasen grå, ibland helt svart, mera sällan hvit. 2NF (1908). —
-FÅR-KÖTT. BoupptSthm 1674, s. 11 b (1673). —
-HÄST. jfr -PONNY, -RUSS. Gotlandshästen är liten, .. har stark kroppsbyggnad; fina men senfulla ben, .. kort och krusig man och svans samt lång och tät hårbeklädnad. VerdS 12: 27 (1889). —
-KADRILJ. visst slags kadrilj som i sht förr dansades på Gotland. GHT 1896, nr 129 A, s. 2. Gotlandskadrilj dansas i 6 turer till putslustig musik i 10 repriser. 2NF 36: 875 (1924). —
-KALK. geol. kalk från Gotland. Linné SystNat. 152 (1748). SFS 1894, Bih. nr 58, s. 29. —
-KORN. kornsort som särskilt odlas på Gotland; gumrikskorn. Gullands-Korn kallade Invånarne sielfve sin Gumring. Linné Gothl. 239 (1745). UtsädT 1892, s. 19. 2NF 14: 1055 (1911). —
-LAG, r. l. m. i sht i sg. best.
1) gutalagen. Gothlandz-Laghen. Hadorph (1687; boktitel). 2NF 15: 1020 (1911).
2) benämning på en kunglig förordning av d. 10/9 1869 angående åtgärder till förekommande av skogsförödelse på Gotland. Cnattingius Skogslex. (1894). SD 1913, nr 90, s. 10. —
-MARMOR. geol. på Gotland förekommande röd silurisk kalksten som innehåller rester av koraller o. lerinoidéer. NF (1882). —
-MÅRA. växten Galium rotundifolium Lin. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 108 (1901). Krok o. Almquist Fl. 1: 53 (1903). —
-PONNY. (mindre br.) gotlandsruss. LAHT 1881, s. 49. —
-RAS, r. särsk. om en på Gotland förekommande urgammal svensk nötkreatursras som, då den förekommer på fastlandet, kallas smålandsras. TLandtm. 1897, s. 197. 2NF (1908). —
-ROVA. rovarten Brassica Napus Lin. (som växer vild på Gotland), raps, långrova. Linné Fl. nr 547 (1745). Neuman o. Ahlfvengren Fl. 439 (1901). —
-RUSS. skogsruss, gotlandshäst. SDS 1901, nr 131, s. 3. —
-SANDSTEN~20 l. ~02. geol. på Gotland förekommande finkornig, grå sandsten som användes till slipstenar, byggnadssten o. d.; jfr -STEN. Retzius Min. 273 (1795). Sthm 2: 25 (1897). —
-SILVERVIKT~102. (förr) på Gotland använd ”silvervikt”. Godtlandz Sillfwer wichten pröfwas drygare och Styfware, än wår Swenska. BoupptSthm 16/1 1663. —
-SNIPA. skeppsb. huvudsakligen på Gotland använd snipa, eg. en roddbåt, men oftast riggad med två sprisegel o. stagfock. Smith (1899). VFl. 1907, s. 48. —
-SOLVÄNDA~020. växten Heliantemum procumbens Dun. (Cistus Fumana Lin.); jfr -CIST. Nyman VäxtNatH 1: 377 (1867). Krok o. Almquist Fl. 1: 108 (1900). —
-SPIK. (-land- 1735. -lands- 1742—1807) (†) paleont. benämning på ett slags på Gotland funna belemniter. Linné SystNat. (1735). Tilas PVetA 1742, s. 25. Möller (1790, 1807). —
-STEG. danssteg förekommande i gotlandskadrilj. Lekstug. 10 (1897). 2NF 36: 876 (1924). —
-STEN. = -SANDSTEN. RARP 4: 85 (1647). En spisel af huggen gotlandssten. Böttiger Drottnh. 25 (1889). —
-TRAV, r. växten Arabis hirsuta Scop. Krok o. Almquist Fl. 1: 102 (1903). —
-ÖGA. växten Ranunculus flammula ophioglossifolius Vill. Krok o. Almquist Fl. 1: 88 (1903). FoFl. 1916, s. 111.
Spoiler title
Spoiler content