SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GRABB grab4, sbst.2, m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sannol. samma ord som nor. grabb, grov o. barsk människa, sannol. till GRABBA; jfr GRABB, sbst.1 — Jfr GRÄBBA]
(i sht i pojkspråk, starkt vard.) pojke; gatpojke; pojkslyngel. Håll truten, grabb! Landsm. 1: 613 (1881). Det var en ”grabb” på färjan, som försökte slunga småsten i munnen på den sofvande. ST 1898, nr 2605, s. 3. — jfr FÖRSTADS-, SMÅ-, STOCKHOLMS-, STORSTADS-GRABB m. fl.
Spoiler title
Spoiler content