publicerad: 1991
STORSTAD stω3r~sta2d, äv. (vard.) ~sta2; best. -en, äv. (vard.) -stan ~sta2n; pl. -städer.
Etymologi
stor stad (se STAD, sbst.2 1); särsk. om stad med stor folkmängd; i fråga om svenska förhållanden särsk. (i regionalpolitiskt o. statistiskt fackspr.) om Stockholm, Göteborg o. Malmö jämte kranskommuner; särsk. (i sht ss. förled i ssgr) med tanken särskilt riktad på den hårda livsrytm l. den stora brottslighet o. d. som ofta tänkes känneteckna (invånarna i) en sådan stad, ofta klandrande; motsatt: småstad; äv. oeg. l. bildl. NF 2: 321 (1877). Storstaden .. är (icke) kroppens hjärta som drifver pulsarna, utan den är en böld, som skämmer blodet och förgiftar kroppen. Strindberg TjqvS 5: 63 (1886, 1909). Stockholm har vuxit till en riktig storstad. Dagen 25/6 1898, s. 4. På Kungsgatan .. ha .. (skolungdomarna) den känsla av storstad, som ungdomen älskar, här strålar ekläreringen från alla butiker, här ligga de förnämsta konditorierna, här ligga de bästa biograferna. Hellström Malmros 184 (1931). Genom motorismens utbredning fylles luften i de starkt trafikerade storstäderna med de giftiga förbränningsgaserna. Bolin VFöda 39 (1933). Birka var ingen storstad av moderna mått, den upptog endast en yta av knappt 12 har. Om man tänker sig staden förlagd till Stockholm, skulle den i stort sett rymmas i Humlegården. TurÅ 1939, s. 275. En storstad, där lyx och elegans gränsar till brott och armod. Östergren (1947).
-BARN. barn som växer upp i l. kommer från en storstad; äv.: storstadsbo. Auerbach (1913). Det är lustigt med storstadsbarn — alltid klamrar de sig fast vid varje liten möjlighet till rotfäste i lantlig och primitiv miljö. TurÅ 1945, s. 117. Storstadsbarnen på kolonien hade redan börjat få färg på kinderna. Östergren (1947). —
-BRÅDSKA. (numera bl. mera tillf.) Människoströmmen drog förbi .. De flesta hade den vanliga storstadsbrådskan. Fröding ESkr. 2: 138 (1893). —
-DIKT. jfr -poesi. 2NF XXXIV. 2: 644 (1922). Bååths storstadsdikter .. har litteraturhistorisk betydelse som vägvisare för åtskilligt i senare poesi. IllSvLittH 4: 195 (1957). —
-DIKTARE. person som skriver l. skrivit storstadsdikter. Schück (o. Warburg) 3LittH 8: 636 (1949). —
-DJUNGEL. bildl., om storstaden tänkt ss. en vild o. farlig djungel. 2NF 37: 1170 (1925). Hon var söt och pigg .. och Lidén låg och funderade på att söka skaffa henne någon fast anställning och rädda henne från storstadsdjungeln. Siwertz Tråd. 59 (1957). —
-ELEGANS.
1) elegans som kännetecknar l. anses känneteckna (invånare i) storstad. KyrkohÅ 1906, s. 243 (1835).
-ENSAMHET~002 äv. ~200. Storstadsensamheten hade nästan onaturligt skärpt hans blick för borgerlighetens avigsidor. Siwertz HemBab. 164 (1923). —
-FASONER, pl. fasoner (se fason 6) som anstår l. kännetecknar (invånare i) storstad. Rudenschöld MHund. 189 (1936). —
-FENOMEN. fenomen (se d. o. I 1) typiskt l. karaktäristiskt för (invånare i) storstad. Jag vet inte om det är speciellt svenskt eller bara ett vanligt storstadsfenomen att man kan bo ett långt liv i samma hus utan att lära känna varandra. Siwertz Förtr. 283 (1945). —
-FRÄCKHET~02 l. ~20. fräckhet som kännetecknar l. anses känneteckna (invånare i) storstad. Benedictsson o. Lundegård 6 (1888). —
-FÖRHÅLLANDE. förhållande som hör till (område av) storstadslivet; i pl. ofta om förhållanden som råder i l. utmärker en storstad. HandInd. 975 (1927). Om .. (en annorlunda åldringsvård i en viss kommun) beror på socio-ekonomiska ”storstadsförhållanden” eller på att man tidigare upptäckt och prioriterat åldringssjukvården är osäkert. Esping o. Carlsund Samh. 209 (1978). —
-INGENY. (numera föga br.) om naturlig, okonstlad o. oskyldig ung flicka som bor i l. kommer från en storstad. (Bergman o.) Söderberg KHjalleBo 67 (1891). —
-KASERN. jfr kasern 2 o. -hus. Icke ens de nya gatorna (i Rouen) bära den flacka prägel, som de karakterslösa storstadskasernerna förläna Paris' boulevarder. Anholm Norm. 26 (1898). —
-KOMMUN. (i fackspr.) kommun som är en storstad; i regionalpolitiskt fackspr. numera bl. om Stockholm, Göteborg o. Malmö. SvD(A) 25/2 1966, s. 32. —
-KULTUR. kultur (se d. o. 8) som kännetecknar l. anses känneteckna (invånare i) storstad. 2NF 23: 1242 (1916). —
-LANDSKAP~02 l. ~20. jfr landskap 5. Som målare har han egnat sig särskildt åt storstadslandskapet samt äfven som porträttör lagt i dagen en utpräglad individualitet. 2NF 19: 1281 (1913). —
-LAST. last (se last, sbst.1 4) som förekommer i storstad l. som kännetecknar l. anses känneteckna (invånare i) storstad. Hallström Händ. 120 (1927). —
-LIGA. liga (se d. o. II 4) som bor i l. kommer från l. opererar i en storstad. TSvLärov. 1941, s. 366. —
-LITTERATUR. litt.-vet. litteratur kännetecknad av l. med motiv hämtat ur storstadens miljö. Söderberg 10: 274 (1903). —
-LUFT. luft som kännetecknar l. anses känneteckna en storstad; äv. bildl., särsk. i fråga om andlig atmosfär l. viss stämning som kännetecknar osv. en storstad. Lundin NSthm 48 (1887). Man känner alltför starkt storstadsluften, den kvava Pariseratmosferen (i den franske tonsättaren D. F. E. Aubers verk). Norlind AMusH 699 (1921). —
-MÅTT. mått (se mått, sbst.4 3 b) som kännetecknar en storstad. Skolor och hotell av storstadsmått. HågkLivsintr. 7: 47 (1926). —
-MÄSSIG. som liknar l. erinrar om l. anstår l. kännetecknar (invånare i) storstad. AB(L) 1895, nr 279, s. 1 (om hus). Borelius ForntLev. 28 (1936; om biltrafik).
-OMRÅDE~020. område (se d. o. 2) vari en storstad är belägen l. som utgörs av en storstad; i fråga om svenska förhållanden särsk. (i regionalpolitiskt o. statistiskt fackspr.) om var o. en av kommunerna Stockholm, Göteborg o. Malmö jämte kranskommuner. Form 1947, s. 33. Särskilda bestämmelser (föreligger) för storstadsområdena Stockholm, Göteborg och Malmö. MotRiksd. 1975—76, nr 1852, s. 7. —
-PROBLEM. problem som rör l. gäller (invånare i) en storstad; särsk. om problem som rör en storstads politiska l. ekonomiska l. sociala förhållanden. 2NF 30: 583 (1920). —
-REGION. jfr -område. Ymer 1925, s. 405. Många storstadsregioner i västvärlden har vikande befolkningssiffror. ForsknFramst. 1981, nr 7, s. 3. —
-SNOBBERI. snobberi som kännetecknar l. anses känneteckna (invånare i) storstad. Forsslund Storg. 177 (1900). —
-STIL. stil som är utmärkande för en storstad. Städerna (i Rumänien) .. liknande ofantliga bondbyar med byggnader i europeisk storstadsstil. Carlson 1Skolgeogr. 90 (1894). —
-STRESS. stress som förekommer i storstad l. som kännetecknar l. anses känneteckna livet i en storstad. SvD(A) 30/12 1966, s. 7. —
-TIDNING. (dags)tidning som ges ut i storstad; i fråga om svenska förhållanden särsk. (i fackspr.) om (dags)tidning som har Stockholm l. Göteborg l. Malmö ss. utgivningsort. I storstadstidningarnas nöjesspalter. Östergren (1947). SFS 1971, nr 492, s. 3. —
-TON. ton l. anda l. sätt att uppträda o. d. som kännetecknar l. anses känneteckna (invånare i) storstad. Norling Mänskl. 223 (1930). —
-TRÄNGSEL. om trängsel som förekommer i en storstad l. som kännetecknar l. anses känneteckna livet i en storstad. Melander Långtur 152 (1896). —
-TRÄSK. bildl., om människogrupper o. förhållanden i en storstad, som utmärks av socialt o. sedligt förfall o. d. SvD(A) 4/12 1958, s. 4. SvD 12/11 1971, s. 7 (om Stockholms undre värld). —
-TRÖTT. trött av l. på livet i en storstad. Storstadströtta nerver. Årads Ton 59 (1927). Strömmen mot Stockholm hade .. försiktigt börjat brytas genom några nya villaområden där storstadströtta familjer börjat flytta ut. TurÅ 1979, s. 122. —
-UTREDNING~020. särsk. konkret, om kommitté med uppgift att verkställa utredning rörande storstadsproblem o. d. MotRiksd. 1972, nr 761, s. 19. —
-UTVECKLING~020. en storstads utveckling. Småkyrkan och den s. k. småkyrkorörelsen står .. i nära samband med den moderna storstadsutvecklingen. Form 1957, s. 34. —
-VANA. vana som kännetecknar l. antas känneteckna invånare i storstad; ofta ironiskt l. förklenande. Verd. 1887, s. 22. I skogen om någonstans behöfs väl enkelt, friskt och ofördärfvat folk — inga fina herrar med storstadsvanor. TurÅ 1908, s. 30. —
-VIMMEL. vimmel som förekommer i en storstad l. kännetecknar l. anses känneteckna livet i en storstad. Det var en man som de flesta i storstadsvimlet. En av dem som det går tretton på dussinet. Nilsson Kabb. 117 (1916). —
-VIS. vis som kännetecknar liv l. villkor l. förhållanden l. invånare i en storstad; särsk. i uttr. på storstadsvis, på en storstadsbos l. storstadsbors sätt, enligt en storstadsbos l. storstadsbors vana. På storstadsvis sökte jag nervöst kölappen men insåg i nästa ögonblick hur onödigt det var. Balderson Harps. 86 (1969). —
-VÄSEN(DE). sammanfattande, om allt som har med en storstad (särsk. dess styrelse o. organisation) att göra. Rig 1943, s. 77.
Avledn.: STORSTADSAKTIG, adj. som liknar l. anstår l. kännetecknar l. är typisk för l. anses likna (invånare i) storstad; äv. ss. adv. Jag .. fann (staden) .. på sina ställen utmärkt vacker och storstadsaktig. Wallin Bref 42 (1843). Han såg storstadsaktig och brådmogen ut. Hedberg Räkn. 283 (1932). Storstadsaktigt klädd. IllSvOrdb. (1955).
Spoiler title
Spoiler content