GRAFI grafi4, r.; best. -en l. -n; pl. -er.
Etymologi
[av fr. graphie; till gr. γράφειν (se -GRAFERA)]
(mindre br. utom i ssgr) språkv. skrivsätt l. skrivning (i konkret anv.), beteckning(ssätt). -er kunde (i ä. fr.) ha såväl slutet som öppet e, i senare fallet stundom betecknadt med grafien air. PedT 1899, s. 166. — jfr DITTO-, HAPLO-GRAFI m. fl.
