GRAFISK gra4fisk, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr d. grafisk, t. graphisch, eng. graphic, fr. graphique, lat. graphicus; till gr. γραφικός, som har avs. på skrivande l. skrift, till γράφειν (se -GRAFERA)]
1) i sht språkv. som har avs. på skrivkonst l. skrift l. stavning. Andersson (1845). Grafiska dubletter, d. v. s. ord med vacklande eller dubbel stafning. Lundell Rättstafn. 82 (1886).
2) som gör ngt (i sht sifferuppgifter) åskådligt gm ritningar (matematiska kurvor o. d.) l. kartor l. dyl. Grafisk framställning (i sht fys. o. statist.). Grafisk statik [benämningen given av den t. ingenjören CCulmann i Die graphische statik (1864)] (numera mindre br., fys.), grafostatik. Våra äldre graphiska framställningar af Riket och dess serskilda delar. VetAH 1815, s. 67. TT 1871, s. 346. Fig. 7 angifver grafiskt ungefärliga förhållandet mellan vattenmassorna i de trenne bäckenen. Sthm 1: 30 (1897). SFS 1920, s. 2542.
3) i sht konst. urspr.: som avser konstarter för vilka teckning ligger till grund; numera nästan bl.: som avser l. bedriver l. framställes gm de konstarter (litografi, gravyr o. träsnitt) i vilka bilder (konstvärk) i en mångfald exemplar framställas gm avtryck på papper o. d. av i platta av sten, metall l. trä utförd teckning; jfr GRAFIK. Grafisk konst. Grafisk anstalt. Grafiskt blad, gm grafiskt förfarande framställd (-ställt) bild (konstvärk). Scholander 3: 4 (c. 1870). Föreningen för grafisk konst. 1887 års blad. (1887; boktitel). 2UB 10: 264 (1907).
