SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GRANAT grana4t, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -er ((†) -en BOlavi 66 a (1578)).
Ordformer
(granat 1578 osv. garnat GR 21: 150 (1550: garnatäpler)).
Etymologi
[liksom dan. o. t. granat, eng. o. fr. grenade ytterst av it. granato l. nylat. (pomum) granatum, eg.: äpple med många frön, av lat. granum se GRAN, sbst.2); jfr ffr. pome garnette, eng. garnet]
1) (numera knappast br.) granatäpple. BOlavi 66 a (1578). I sådan mängd som kärnorna i granaten. Carlstedt Her. 2: 115 (1833). Hallström Sagodr. 190 (1910).
2) (numera föga br.) granatäppleträd; förr ofta i poetiskt spr. Jag fann .. (i närheten av Kap) granat, oliver, mullbär. (Bladh o.) Hornstedt 93 (1783). Näktergaln i granaterna slår. Atterbom Lyr. 3: 153 (1820). Lagerlöf HomOd. 79 (1908).
Ssgr (i allm. till 2): A: GRANAT-BARK. farm. bark av granatäppleträdets stam o. rot. SPF 1816, s. 221. (Sv.) Granatbark (lat.) Cortex radicis Granati. Lindgren Läkem. (1902). Af maskmedlen .. (har bl. a.) granatbark (cortex Punicæ granati) bäst under form af dekokt .. mesta förtroendet. Wretlind Läk. 5: 98 (1897). —
-BLOMMA, r. l. f. (granat- 1749 osv.. granate- 1578—1739) BOlavi 66 b (1578). —
-BLOMSTER. (granat- 1755—1852. granate- 1578) (†) granatblomma. BOlavi 66 a (1578). ÖoL (1852). —
-FRÖ, n. (granat- 1690. granaten- 1690) (†) granatkärna. Rålamb 14: 80 (1690; två ggr). —
-KÄRNA, r. l. f. (granat- 1640—1893. granate- 1699—1739) Linc. (1640; under granum). —
-LAG, r. l. m. (granat- 1578. granats- 1578) (förr) dekokt på granatäpplen. BOlavi 66 a (1578). —
-ROT. —
-ROTBARK~02, äv. ~20. farm. Hygiea 1856, s. 176. SFS 1922, s. 493. —
-SAFT. (granat- 1804—1907. granaten- 1613—1690) saft av granatäpplen. Chesnecopherus RegIter B 2 b (1613). Ahrenberg Männ. 2: 304 (1907). —
-SIRAP. (granat- 1578. granaten- 1613—1739) (†) = -LAG. BOlavi 169 a (1578). (Lat.) Syrupus Granatorum (sv.) Granaten-Syrop. ApotT 1739, s. 81. —
-SKAL. BOlavi 38 a (1578). —
-TRÄD. (granat- 1541—1757. granata- 1640. granate- 1640—1797. Förr äv. skrivet -trä(ä)) granatäppleträd. Joel 1: 12 (Bib. 1541). Granatträdet har tvifvelsutan haft sitt hemland i Afghanistan. Jönsson Gagnv. 122 (1910). —
-VIN. (granat- 1578 osv. granate- 1578. granats- 1578) (förr) vin (l. likör) beredt (-redd) med granatäpplenas saft. BOlavi 71 b (1578). Fries Ordb. 33 (c. 1870). —
-ÄPPLE. (granat- 1541 osv. granata- 1541. granate- 1675 (: -äpels-Syrop). granats- c. 1565)
1) den med talrika frön o. med saftiga, ätliga, högröda fröskal försedda frukten av granatäppleträdet. 4Mos. 13: 24 (Bib. 1541). Någre fremende fruchter, som är pomerantzer, garnatäpler, pineer. GR 21: 150 (1550). Numera har granatäpplet måst stryka på foten för apelsinen. Jönsson Gagnv. 122 (1910). särsk. konst. om (genomskuret) granatäpple användt som dekorativt motiv (urspr. i den ä. österländska konsten). The granatäplen j radhanar om kring (pelarhuvudena) woro tw hundrat. 1Kon. 7: 20 (Bib. 1541).
2) granatäppleträd. En Lustgård aff Granatäple medh ädhla fruchter. HögaV 4: 13 (Bib. 1541; Bib. 1917: granatträd). Därs. 7: 12 Därs. —
-ÄPPLE-KÄRNA, r. l. f. —
-ÄPPLE-TRÄD. (förr äv. skrivet -trä) ett urspr. i orienten hemmahörande, i sydliga länder för sina frukter o. för (stam- o. rot)barken odlat fruktträd, Punica granatum Lin. Franckenius Spec. F 3 a (1638). Granatäppleträdet .. når en höjd af 8 meter. Rosendahl Farm. 231 (1897).
B (†): GRANATA-TRÄD, -ÄPPLE, se A.
C (†): GRANATE-BLOMMA, -BLOMSTER, se A. —
-BÄR. (granate- 1690. granaten- 1690) granatkärna. Rålamb 14: 103 (1690). —
-KÄRNA, -TRÄD, -VIN, -ÄPPLE, se A.
D (†): GRANATEN-BÄR, se C. —
-FRÖ, se A. —
-KORN, sbst.1 (sbst.2 se GRANAT, sbst.2 ssgr). granatkärna. Rålamb 14: 99 (1690). —
-SAFT, -SIRAP, se A.
E (†): GRANATS-LAG, -VIN, -ÄPPLE, se A.
Spoiler title
Spoiler content