publicerad: 1929
GRANNLAGA gran3~la2ga, adj. oböjl. -are (gradf. dock numera knappast br., Broman Glys. 3: 544 (c. 1740), Tegnér (WB) 3: 373 (1818)). adv. =; ngn gg GRANNLAGEN ~la2gen, p. adj. -get; -gne, -gna; -gnare; förr äv. GRANNLAGAD, p. adj.; n. -at; förr äv. GRANNLAGD, p. adj.; n. -lagt; förr äv. GRANNLAGANDE, p. adj.; n. =.
Ordformer
(-laga 1658 osv. -lagad 1555—1796. -lagd 1593—1772. -lagen c. 1750 (: -lagne, pl.)—1920 (: -laget, adv.). -lagande 1644)
Etymologi
[fsv. granlagha; till GRANN, adj. II, o. LAG, sätt, art. Formerna -lagad, -lagd, -lagen o. -lagande bero på anslutning till participialadj. på -ad, -d, -en o. -ande]
1) (numera föga br.) noggrann, omsorgsfull, samvetsgrann; förr äv. närmande sig bet.: skicklig; äv. om handling o. d.: utförd med noggrannhet osv. Stiernhielm Herc. 394 (1658, 1668). Doctorn war en grundlärd och granlaga herre. Swedberg Ungd. 481 (1709). Uti Söder-England .. (äro) de för sin granlagade och flitiga höskötsel .. mycket berömde. Serenius EngÅkerm. 51 (1727). Föranstalta om granlagare tilsyn. Posten 1769, s. 799. Utan grannlaga iakttagande af alla smärre diplomatariska tecken. Rydqvist SSL 1: XIII (1850). Auerbach (1909). — särsk. [jfr GRANN, adj. II 1 a] (†) om hörsel, ävensom om förstoringsglas o. d.: skarp, fin. (Djur) dem ett obeväpnat öga icke är mäcktigt at se, utom de finaste Microscopers eller de granlagaste glas tilhielp. Kling Spect. Ii 4 b (1735). De hafva .. en granlaga hörsel. Borg Luther 2: 85 (1753).
2) (numera mindre br.) som kräver mycken noggrannhet, omsorg l. skicklighet, svår, kinkig. Thetta är ett grann-lagande Wärck, som fordrar att ringeste mon i wichten tags i noga acht. Stiernhielm Arch. Q 2 a (1644). Desse törn-rosor äro något mera granlaga at sylta, än de förra. Warg 620 (1755). Förstärkandet (av en fotografiplåt) är ett särdeles grannlaga arbete, som synnerligen tager fotografens öga och omdöme i anspråk. Nyblæus Fotogr. 115 (1874). Wulff Petrarcab. 387 (1907).
3) (†) viktig, av betydelse (för ngt). Jag (dvs. krediten), som är af så ypperligt stånd och så granlaga för et helt Rike. Dalin Arg. 1: 105 (1733, 1754).
4) (numera mindre br.) nogräknad, granntyckt, kritisk, svår att göra till lags, pretentiös, kinkig, ömtålig; äv. i uttr. grannlaga på l. om (ngt); jfr GRANN, adj. II 2. (Kristus) lärer .. (lärjungarna), at the icke skola wara förmykit granlagade om herberge, maat (osv.). LPetri 3Post. 135 b (1555). Columbus Ordesk. 21 (1678). Hela Verlden arbetar, at förnöja vår granlaga smak. Mörk Ad. 1: 152 (1743). Han äter bra men är grannlaga på mat. CBerlin (1845) hos Dahlgren Släktprof. 2: 58. Han är ej grannlaga om medlen. Schulthess (1885). Auerbach (1909). — särsk. (†) i utvidgad anv., om växt o. d.: ömtålig. Granlaga Kärnar sättes i Krukor och ställes i Källaren om Vinteren. Salander Gårdsf. 135 (1727). Granlaga träns omplanteringar. Trozelius Rosensten 153 (1752). Arrhenius Jordbr. 3: 122 (1861).
5) som kräver diskretion l. takt l. varsamhet, ömtålig, delikat (se d. o. 8). Han användes i flera viktiga och grannlaga värv. En grannlaga uppgift. FörarbSvLag 2: 148 (1699). En granlaga sak. 2RARP 4: 91 (1726). Politiens omsorg vid klädebonader .. är af en .. granlagad beskaffenhet. Berch Hush. 104 (1747). Allmängörande af privatförhållanden, ofta af den grannlagnaste art. SvLittFT 1837, sp. 475. 1921 var Nollet president i kontrollkommissionen för Tyskland, hvilket maktpåliggande och grannlaga uppdrag han skötte med skicklighet och energi. 2NF 37: 775 (1925). — särsk. (†) om tid(speriod): som kräver varsamhet, ömtålig, kritisk. Förstån I väl, at den späda Åldren är granlaga? Dalin Arg. 2: 24 (1734, 1754). Längre in på våren torde för mig vara en mera grannlaga tid, efter de härtills vordna utbrotten (av sjukdomen) gemenligen skett höst och vår. JGTopelius (1808) hos Vasenius Top. 1: 166.
6) taktfull, korrekt, hänsynsfull, finkänslig, diskret (se d. o. II 3). Höpken 1: 228 (1745). Hans uppförande mot mig (har) kanske ej alltid varit det mest grannlaga. Tegnér (WB) 3: 386 (1819). Så grannlaga han sjelf var och så vänlig och nedlåtande mot hvar man. Thomander 1: 520 (1859). Göra ett grannlaga bruk av ngns meddelanden. Auerbach (1909).
II. (†) motsv. GRANN, adj. IV: nätt; fin; vacker. (Ett) granlagt Stoo. Tidfördrijf B 6 a (c. 1625). Frantzoserne, som altijdh beflijta sigh om at wara nätte i Kläder, och granlagde i Skick och Seder. Lindschöld Gen. B 2 b (1669). Granlagade, och vppige klädningar. Sylvius Curtius 224 (1682). Så fint, så mjukt, så granlaga som .. (fårskinnet) blef. Dalin Vitt. 5: 315 (c. 1753).
Avledn.: GRANNLAGENHET300~2 l. 3~200, förr äv. GRANNLAGHET, r. l. f. (-lag- 1734—1795. -lagen- 1739 osv.) [formen -lagenhet bildad dels till grannlagen, dels (o. huvudsakligen) efter mönstret av sådana ordpar som BESKAFFAD : BESKAFFENHET o. d.]
1) (numera föga br.) till I 1: noggrannhet, omsorg, samvetsgrannhet. Dalin Vitt. I. 1: 9 (1739). (En undersökning) utförd med en sällsynt granlagenhet. Berzelius ÅrsbVetA 1827, s. 1. Auerbach (1909).
2) (numera föga br.) till I 2: svårighet. Om man närmare granskar detta ämne, blifver det af mera granlagenhet, än et hastigt åseende kan sig föreställa. SP 1780, s. 81. Auerbach (1909).
3) (numera föga br.) till I 4: granntyckthet, kinkighet, ömtålighet; förr äv. i uttr. grannlagenhet om ngt. Granlagenhet i mat. Schück SvFörlBokhH 2: 39 (i handl. fr. 1726). Högdragen granlagenhet. Schönberg Bref 2: 402 (c. 1780). Grannlagenheten om yttre värdering af likar. Rydqvist i SAH 12: 325 (1827). Dalin (1852). särsk. (†) motsv. GRANNLAGA I 4 slutet. De som rätteligen så och sköta Hampan, finna honom i de flästa omständigheter af ingen granlagenhet. Alm- (Sthm) 1771, s. 36.
4) till I 5: ömtålighet. Ett arbete af så stor vigt, så vidsträckt omfattning och så ytterlig grannlagenhet som detta. Järta 1: 43 (1809). Dalin (1852).
5) till I 6: takt, taktfullhet, hänsynsfullhet, diskretion. Han visste, at med granlagenhet umgås med saker, som för Rikets heder och nytta icke borde kännas af alla. Stockenström ÅmVetA 1773, s. 17. Med en känsla, att jag brustit i skyldig grannlagenhet. De Geer Minn. 2: 232 (1892).
Ssg: grannlagenhets-skäl. i sht till GRANNLAGENHET 5. Rydberg RomD 76 (1877). Ni .. vill insinuera orsaken vara någon annan, som ni dock af grannlagenhetsskäl ej vill omnämna. Sundsvallsp. 1886, nr 42, s. 2. —
GRANNLAGIG, adj. (†) till I 4: nogräknad, granntyckt. Swarades .. att han .. skulle skaffa lösz och orenlighet ifrån sin kropp, som hans granlagiga husfru ofta wämjades wid. UrkFinlÖ II. 1: 146 (1647).
Spoiler title
Spoiler content