GRANRIS gra3n~ri2s, n.; best. -et.
ris av gran. Hackat granris. Strö granris på golvet, gatan osv. (jfr GRANRISA). HH XIII. 1: 274 (1566). Gran-Ris strödt på gålff, wälluchtande krydder i fönstret. BrölBesw. 162 (c. 1670). (Manskapet) måste krypa in i tälten och lägga sig ned på granris, emedan ingen halm var at tilgå. Dahlberg Lefn. 87 (c. 1755; uppl. 1911). Messings-spottlådor med friskt, färskt granris uti. Almqvist Grimst. 4 (1839). Mången tycker, att friskt hackadt granris ”luktar begrafning”. Nilsson FolklFest. 33 (1915). — jfr FLOD-GRANRIS.
Ssgr: GRANRIS-BESTRÖDD, p. adj. —
-BÄDD. —
-FODRING. landt. —
-GÖDSEL. landt. —
-KOJA. —
-LUKT. —
-MALM. (†) bärgv. i Sala benämning på en blyglansmalm genomsatt med strålformigt ordnade mineraltrådar; jfr FOLS 2. Fischerström 1: 201 (1779). Rinman (1788). —
-RUSKA. —
-STRÖDD, p. adj. —
-TVAGA, r. l. f. —
-VISKA, r. l. f.
Avledn.: GRANRISA, v. (ngt vard.) beströ (ngt) med hackat granris, förr i sht i fråga om ströende av hackat granris på golv, i förstugor o. d., numera huvudsakligen om täckande av gator (vägar o. d.), där ett likfölje skall gå fram, med ett tunt lager av hackat granris; äv.: kläda (ngt) med grangrenar. Bellman 2: 68 (1777). Sjukvacktaren tilhålles noga at .. dagel. sopa, snygga och granrisa golfven. Hjelt Medicinalv. 3: 268 (i handl. fr. 1789). Utanför var granrisadt, och alltså en begrafning att vänta. Strindberg GötR 247 (1904). Långsamt bars kistan till den granrisade grafven. Melsted Jur. 330 (1910).
