SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GRATULANT grat1ulan4t l. -ɯ-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr dan. o. t. gratulant, av lat. gratulans (gen. -antis), p. pr. av gratulari (se GRATULERA)]
person som framför lyckönskningar, lyckönskande. Bergklint Vitt. 100 (1773). Biskop Nibelius höll tal å gratulanternes vägnar. Liljecrona RiksdKul. 403 (1841). Hallström Händ. 210 (1927).
Spoiler title
Spoiler content