SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GRAVYR gravy4r, r. (m. Meurman (1846), Sundén (1885); f. Nordforss (1805), Lundell); best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(-ur(e) 1768—1884. -yr 1805 osv.)
Etymologi
[av fr. gravure, vbalsbst. till graver (se GRAVERA, v.1); jfr dan. o. t. gravure]
i sht tekn. o. konst.
1) abstr.: gravering; konkret: gm gravering (stundom i förbindelse med etsning) gjord (gjort) figur, ornament, arbete l. dyl.; graverat arbete. NoraskogArk. VI. 1: 34 (1768). ASScF VIII. 2: 255 (1867; efter handl. fr. 1764). De rika låsen och dörrbeslagen med gravyrer och etsningar. MeddSlöjdF 1897, 1: 61. Fem kartblad äro .. dels nästan färdigtryckta, dels under gravyr. SD(L) 1901, nr 207, s. 3. jfr AKVATINTA-, FOTO-, HELIO-, KOPPAR-, METALL-, STÅL-, STÄMPEL-, TRÄ-GRAVYR m. fl. — särsk. boktr. den (det) graverade bokstaven (tecknet) i huvudet av boktryckstyp. Eneberg Karmarsch 2: 187 (1861).
2) i överförd anv. av 1: bild (konstvärk) framställd (-ställt) gm avtryck på papper l. dyl. av teckning som graverats i platta av metall, trä l. dyl.; nästan bl. om bild framställd gm djuptryck. JJBjörnståhl (1775) hos Linné Bref I. 3: 263. Ett par gravyrer väggen dekorera. Sturzen-Becker 6: 175 (1868). Wrangel TessPal. 16 (1912). — jfr FOTO-, FÄRG-, ROTO-, SVARTKONST-GRAVYR m. fl.
Ssgr (i allm. till 1; i sht tekn. o. konst.): GRAVYR-ANSTALT~02, stundom ~20. KrigVAH 1837, s. 307. —
-KONST. konsten att gravera. Björnståhl Resa 3: 218 (1778). SvH 8: 82 (1904). —
(2) -SAMLING. BtRStP 1851, IV. 1: nr 263, s. 6. —
(2) -VÄRK, n. särsk.: planschvärk innehållande gravyrer. AJourn. 1814, nr 178, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content