SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GRISTEN, adj., anträffat bl. i pl. griszna.
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) grästin; till GRIST l. till stammen i GRISTNA; jfr nor. dial. grĭsen, nyisl. grisinn]
(†) otät, gisten. (Murbräckan) giorde murarna griszna, och holige. Rudbeck Atl. 3: 664 (1698).
Spoiler title
Spoiler content