SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GRISTOG, adj., anträffat bl. i n. gristågt.
Etymologi
[jfr sv. dial. gristot, grestot; avledn. av GRIST]
(†) gles; otät. Lijk fijskar i en flodh, (hur djup then är) kring simma, / Ett gristågt Fiskenätt, ey undan kunna rymma. Lucidor (SVS) 343 (1673).
Spoiler title
Spoiler content