SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GRUMS grum4s, sbst.2, n.; best. -et.
Etymologi
[sv. dial. grums; vbalsbst. till GRUMSA]
(vard., numera mindre br.) grumsande, knot(ande), muttrande, smågräl, ”gruff”. Skall du icke mörda henne med ditt evärdeliga grums? Almqvist Amor. 51 (1822, 1839). NDA 1912, nr 355, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content