SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GRUMMEL, sbst.2, n.; best. grumlet.
Etymologi
[vbalsbst. till GRUMLA, v.3]
(†) knot, missnöje. Allt mer och mera växte grumlet hem i orten. JPersson (c. 1750) i HSH 1: 216 (i berättelse om dalupproret 1743). HReuterdahl (1839) i 2Saml. 25: 169.
Spoiler title
Spoiler content