[jfr d. grundig, ä. t. grundig, gründig; till GRUND, sbst.1]
(†)
1) [efter motsv. anv. i ä. t.; jfr GRUND, sbst.1 I 1 d] djupsinnig, ”djup”. The helga scrifft hon är mongestadz såå haard och grundigh ath hon jngalunde kan förståndas rätteliga vtan lärare och vthtydare. OPetri PGalle A 3 b(1527). (Den sjuke prästmannen) skall .. hålla sigh ifrån ämbetet, och andra grundiga studeringar intill Laurentij tid. KyrkohÅ 1916, s. 251(1624). Schroderus Os. 2: 610(1635).
2) [jfr GRUND, sbst.1 I 1 e α, samt motsv. anv. i d.] grundlig (se d. o. 2 a, b). RP 6: 131(1636). Någon grundigh cognition in Mathesi inferiori. Thyselius Bidr. 78(1640). (Apotekaren som examinerades) befants wara en mycken fundamental man uthi sin konst .. swarade .. grundigt till alla förestälte frågor. CollMedP 7/1 1705.
