publicerad: 1929
GRUNDLIG grun3dlig2, adj. -are ((†) adv. komp. -aren Apg. 18: 26 (NT 1526; äv. i Bib. 1541)). adv. = (†, GR 3: 343 (1526), Arvidi 142 (1651)), -A (†, GR 1: 30 (1521), LexTrip. (1742)), -AN (†, JMessenius (1629) i HB 1: 134), -E (†, Svart G1 93 (1561)), -EN (numera i sht i högre stil, ngt ålderdoml., GR 8: 314 (1533), Lagerlöf HomOd. 276 (1908)), -T (Lindfors (1815) osv.).
Ordformer
(grundl- 1586 osv. grunl- 1627—1629. gruntl- (grundtl-, grunttl-) 1533—1663. grund(h)el- 1521—1878. grunel- 1536. grunnel- 1555—1713. gruntel- 1557—1670. — n. sg. -lig 1547. -liget 1749. -ligit 1757)
Etymologi
[fsv. grundeliker (i bet. 2), grundelika, adv. (i bet. 2); jfr ä. d. grundelig, mnt. gruntliken, adv., t. gründlich, ävensom d. grundig; avledn. av GRUND, sbst.1]
1) [jfr GRUND, sbst.1 I 1 d slutet] innerlig, uppriktig, hjärtlig; numera bl. i uttr. grundligt hat, hata ngn grundligt o. d., vilka emellertid numera uppfattas ss. hörande till 3. GR 2: 237 (1525). (Man kan) förstå .., hvadh hans (dvs. Olof Svinfots) rätte upsåått och grunnelige meningh är med samme (hans) crönecke. Därs. 25: 186 (1555). En grundelig kärlek til wår nästa. Ps. 1695, Ev. o. ep. s. 1016. Det är med den ömmaste tillgifvenhet och grundeligaste vördnad, som jag har den äran at vara (osv.). Leopold (1783) i 2Saml. 7: 39. Fatta ett grundligt hat. Cavallin (1875). Storfurst Konstantin .. var grundligt hatad för sitt despotiska sinnelag. LfF 1901, s. 200.
2) [jfr GRUND, sbst.1 I 1 e α, γ] djupgående, ingående, noggrann, samvetsgrann o. d. (motsatt: ytlig l. flack o. d.).
a) om sak l. förhållande: som går till grunden med ngt l. träffar det väsentliga av ngt, djupgående, ingående, uttömmande, noggrann, sorgfällig, samvetsgrann, minutiös; i fråga om kunskaper, bildning, forskning, undervisning o. d. äv.: djup(gående) o. omfattande, gedigen, solid; i fråga om förändring o. d.: genomgripande, radikal, fullständig. Grundliga insikter. Grundlig bildning, lärdom. Få, veta grundligt besked. Meddela en grundlig undervisning i något. En grundlig avhandling. Vinna grundlig bot för sitt lidande. Samma ärendis grundeliga förhandling. GR 5: 46 (1528). At the eenfaldige Christne aldrig komma til een klaar och grundeligh kundskap, om sin Saligheet. Emporagrius Cat. A 6 a (1669). En noga och grundelig kännedom af mänskliga naturen. Boëthius Sedol. 53 (1782). Att känna sig sjelf är .. ett nödvändigt vilkor för all grundelig förbättring. Hagberg Pred. 1: 36 (1822). Tyskens allvar, grundeligt men tungt. Tegnér (WB) 9: 166 (1841). Nybyggnader eller grundliga ombyggnader. Hahr ArkitH 440 (1902). Om .. (frågan) skulle bestå en grundligare prövning, än jag förmår giva. Nilsson FestdVard. 76 (1925). — (†) Stadsens grundlighe vndergång. Schroderus Liv. 507 (1626).
b) ss. adv.: i grund (o. botten), djupt, ingående, utförligt l. uttömmande, sorgfälligt, noggrant, minutiöst, äv.: allvarligt, med besked; vid verb med bet. ”förändra” o. d.: i grund, på ett genomgripande sätt, radikalt, fullständigt. Taga ngt, uträtta ngt grundligt. Gå grundligt till väga. Grundligt förstå, känna, lära, sätta sig in i ngt. Grundligt undersöka, studera, efterforska ngt. Grundligt överväga ngt. Grundligt utreda, förklara ngt. Grundligt vederlägga ngns påstående. Förslaget var grundligt genomtänkt, utarbetat. Grundligt lärd; jfr β. Hwilcka privilegier .. Wij grundeliga öffwersågo. GR 1: 234 (1524). Huru saken her gåt till / grunligan iagh beskrifua will. JMessenius (1629) i HB 1: 134. Vänlig läraren .. / tydde för barnen det heliga ut, det högsta, i få ord, / grundligt, men enkelt och klart. Tegnér (WB) 3: 110 (1820). Tsar Peter hade grundeligen lärt känna den Svenska tapperheten. Svedelius i SAH 55: 195 (1878). Under de gamla formerna kunna förhållandena grundligt ändras. Nilsson FestdVard. 68 (1925). — särsk.
α) i numera obr. förb.; särsk. dels vid verb med bet. (få) veta, förnimma, (få) höra, meddela, underrätta o. d.: noggrant, nogsamt, till fullo, dels vid verb med bet. besinna, betänka o. d., övergående i bet.: allvarligt. GR 2: 161 (1525). Lär oss (käre fadher) thz grundeligha besinna ath (osv.). OPetri MenFall G 5 b (1526). Atj .. formedhels idhers scriffuelse giffua oss grundeliga til kenna huru then handling forlopen är. GR 8: 119 (1532). Opå thett att mann kunde gruntligenn förfare, hvad (osv.). Därs. 28: 11 (1558). När man grundeligen weet, huru sakerne oc nödtorffterne förewetter. AJGothus ThesEp. 3: 29 (1619). Så månge skäll the åthskillige tijder grundtligen hörtt och förnummett haffve RP 7: 157 (1638).
β) (föga br.) ss. bestämning till ett adj.: i grund, botten-. Grundligt gemen. Almqvist DrJ 198 (1834). Detta är också ett sätt att lefva, utmärkt trefligt, fast grundeligen sjelfviskt. JLRuneberg (1858) hos Strömborg Runebg IV. 2. 2: 147.
c) i överförd anv., om person (l. om ngns natur l. läggning o. d.): som går grundligt till väga med vad han (l. hon) har för händer (särsk. i fråga om studier, forskningar o. d.), noggrann, omsorgsfull, samvetsgrann, vederhäftig, solid; i sht förr äv.: som är grundligt hemma i ngt l. har grundliga insikter i ngt; i sistnämnda bet. numera nästan bl. ss. attribut till sbst. (i sht vbalsbst.) som betecknar idkare av ngt visst studium l. dyl.; äv. (numera nästan bl. i uttr. grundlig i sina kunskaper o. d.) med bestämning inledd av prep. i, betecknande det vari ngn är grundligt hemma osv.; förr äv. allmännare: lärd. En grundlig natur. Hans grundliga läggning förnekar sig icke heller i detta arbete. En grundlig kännare av antikens historia. Grundelig i Svenska häfderna. HSH 7: 218 (c. 1750). Att visheten alltid bör åtföljas af behagen, hvilket några grundeliga män .. bestridde. Leopold 3: 504 (1801, 1816). Carl IX .. som sjelf var en grundligare theolog, än någon af rikets nya presterskap. Atterbom PhilH 400 (1835). Grundlig i sina kunskaper. Schulthess (1885). Såsom jurist var han dock icke alltid lika säker i tillämpningen som grundlig i teorien. De Geer Minn. 2: 61 (1892).
3) [anv. utvecklad ur 2] (numera i sht vard.) duktig, intensiv, bastant, eftertrycklig, ”ordentlig”, ss. adv.: duktigt, ”ordentligt”, eftertryckligt, ”med besked”. En grundlig tillrättavisning, avbasning. En grundlig uppryckning. Ett grundligt fiasko. Äta en grundlig middag. Ta sig ett grundligt rus. Ett grundligt misstag. Du får grundligt ta itu med pojken. Bli grundligt lurad. Grundligt misslyckas, misstaga sig. Grundligt utledsen (på ngt). I St. Gingo sofs grundligen. Nicander Minn. 1: 256 (1831). På den tiden trakterades grundligare vid begrafningar än nu. Blanche Bild. 3: 50 (1864). Derefter följde nu ett grundeligt härjande på norska kusterna. Svedelius Norge 24 (1866). Han skämmer .. grundligt bort flickan. PT 1902, nr 176, s. 3.
4) [jfr GRUND, sbst.1 I 1 e β] (†) ss. adv.: i grunden, i själva värket, egentligen. Wethe wj ecke grwndeligh hwadt behagelig swar wj eder .. geffwe kwnne. GR 3: 343 (1526). Så kunne vij icke vette, hvad vij grundeligen om konungens skrifvellser tencke skole. Därs. 23: 375 (1552).
5) [jfr GRUND, sbst.1 III 1 d, samt motsv. anv. av ä. d. grundig] (†) fundamental; betydelsefull, viktig; avgörande. H[ertug] C[hristiern] ville nu .. förhandle Hans K. M:tz ärender til en gruntlig och god ende. HH 20: 35 (c. 1580). Nöjen i vanskliga ting, uti Titlar och lekar och löjen / Kan icke sättas i bredd med värkliga grundliga nöjen. Dalin Arg. 1: 329 (1733, 1754). Spiken (är) en grundelig sak, / I vagn, som i kärra, i golf, som i tak. CFDahlgren 3: 228 (1827).
6) [jfr GRUND, sbst.1 III 2, samt motsv. anv. av (ä.) d. grundig] (†) som stöder sig på tillräckliga skäl, (väl) grundad; bestyrkt, säker, övertygande; ss. adv.: med skäl, på tillräckliga grunder. Ath wor hierta byggia skola på ewigha och grundeligha sanningene. OPetri 2: 201 (1528). Tacitus anförer et grundeligare skäl (än yppigheten) i anledning af Romerska Republiquens öfvergångna ombyte. Höpken 1: 169 (1740). Et grundeligt och påliteligt omdöme. HT 1918, s. 246 (1786). Grundligt tänkt, eller icke, fästade sig likväl sergeanten vid detta lilla uppträde. Almqvist Går an 17 (1839). (Sv.) Grundligt (bevis) .. (fr.) démonstration nette, claire. ÖoL (1852). — jfr O-GRUNDLIG.
Avledn.: GRUNDLIGHET, r. l. f.
1) till 2. Vetenskaplig grundlighet. Schönberg ÅmVetA 1773, s. 8. (Mången tror) at et arbetes grundlighet bör bevisas genom des ledsamhet. Kellgren 3: 198 (1792). I sin vetenskapliga produktion förenade (Whitney) .. tysk grundlighet med den anglosaxiska rasens nyktra förstånd. Paulson Minnestal 34 (1895, 1899). särsk. [jfr GRUNDLIG 2 c] (numera knappast br.): grundlig hemmastaddhet (i ngt), grundliga insikter (i ngt). Lärjungens säkerhet och grundlighet i (läroämnena). BerRevElLärov. 1832, Bil. Q, s. VII. Dalin (1852).
2) (föga br.) till 3. Äfven smärtans grundlighet har sin nytta. Atterbom Minn. 4 (i senare bearbetat brev fr. 1817). Grundligheten af en middagsmåltid. Dalin (1852).
Spoiler title
Spoiler content